Nu kommer ni säkert att fälla en tår.

Hittade dikten i en blogg och vet inte vem som skrivit den. 

Tycker att den stämmer lite på mig. 

Min mamma är så stark,

det säger faktiskt alla.

Men i hennes ensamhet har

jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter

kommer jag tassande på tå.

Hon vet inte att jag är där

för att hjälpa henne förstå.

Lika ändlöst som havets vågor

är hennes smärta.

Jag vakar över min starka mamma

som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende,

ett leende som hon tror döljer.

Men genom Himlens dörr

ser jag tårarna som följer.

Min mamma försöker hantera döden

för att hålla mig kvar.

Men alla som känner henne vet

att det är den enda möjlighet hon har.

När jag vakar över min starka mamma

genom Himlens öppna dörr

försöker jag förklara att änglar skyddar mig

nu så som hon gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper

eller lättar bördorna hon bär.

Har du möjlighet, gör ett besök

och visa att du håller henne kär.

Vad hon än säger

hur hon än mår.

Min starka mamma har ett hjärta,

för alltid fullt av sår.