onsdag 5 maj 2010

Ögoninflammation, snor och feber.

När man får trösta och bära en sjuk liten tjorv.
Torka snor och ögonklet. Ge alvedon.
Då kommer dom jobbiga tankarna.
Gustavs ord ekar i huvudet. 
Det han sa tidigt på morgonen den sista dagen.
Mamma, nu är det för jobbigt att leva.
Klumpen i magen gör ont
ångesten vandrar från tårna genom kroppen
huden känns öm och tårarna bränner. 
Plötsligt känns det som att jag vill sparka sönder saker.
Brevlådan, mina blomkrukor och allt som är fint 
känns plötsligt fult.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hoppas att det känns lite bättre snart. Hemsk sjukdom tycker jag.

Kirsten sa...

En kram Anna. En varm lång kram til dig..

Singelmamman sa...

Åh. Sorgen slår alltid till vid sämsta tillfället. När man är som mest sårbar. I min värld är det ok att vara både arg och ledsen.
Jag hoppas att du kan titta ut och ändå se skönheten och det fina i brevlådan till exempel. Det fina i att ni har planterat tillsammans. Och jag vet att det inte finns några bra ord att säga. Tänker på dig och din familj.

Stina sa...

Tänker på dig vännen och skickar all energi jag kan åt ditt håll. stor kram!

Anonym sa...

När jag ser din fina brevlåda så förstår jag vem Gustav ärvt sitt pyssel och konstnärliga ådra från:) Att dagarna går upp och ner känns tungt Han finns där tättintill dig för alltid.
KRAM/Karin

Anonym sa...

Skickar en stor kram till dej Anna... //Jane

Sofia, mamma till Eddie sa...

finns inga ord i världen som jag kan säga som kan trösta dig, sorgen är för stor och inget kan nog trösta... men något jag kan göra är att tänka på dig, hoppas du snart känner den goda energin som jag vill sända dig för att orka med i allt det ofattbara <3 jag tror att i allt det jävliga så sitter Gustav på ett utav molmet ovanför ditt huvud, tittar ner på den fina postlådan och är MYCKET stolt över sin mamma... att hon är så duktig, och framförallt att hon har ett så oerhört varmt hjärta som självklart värker och gör ont men i allt det onda finns det så mycket kärlek, du ÄR otrolig Anna, det är vi många som tycker <3

hade jag kunnat hade jag gjort så mycket för dig, att kunna ge dig den där kramen man kan behöva hade gjort mig så glad att kunna få ge, men tyvärr är jag för långt borta och får helt enkelt skicka den STÖRSTA kramen över nätet, lika varm tröstande och äkta som den hade varit om jag hade träffat dig i verkligheten... hoppas du känner den =)

Många kramar Sofia, mamma till Eddie

Anonym sa...

Det liv är inte längst, som längst har varat.
Den levat längst, som fyllde livet bäst.
Den är ej rikast, vilken mest har sparat,
Nej den är rikast, som har givit mest.

Stor kram till dig!

Anonym sa...

Styrkekramar till dig! // Anna