Varje liten hostning och gnäll från Hugo tar mig tillbaka till sjukhuset med Gustav. Hur ont och jobbigt han hade det. Smärtan i sidan av tumören, hostan, huvudvärk, tröttheten av alla mediciner, illamåendet... Han kräktes varje dag, ofta flera gånger per dag hela juli och aldrig klagade han. Han fick inte bada på hela sommaren och inte klagade han på det. Han var tapperheten personifierad och jag gnäller över att jag snörvlar och hostar... Jag vill bli av med dom jobbiga minnesbilderna av den sjuka Gustav men dom väcks till liv när vi är sjuka.
Johan är på opponering på universitetet hela dagen och tack och lov kan mamma och pappa ta hand om våran lilla sjukling. Jag orkar inte med honom längre stunder när han är frisk och när han är sjuk och gnällig blir jag helt handlingsförlamad. Oron för att han också skulle bli allvarligt sjuk ligger latent och helt galna tankar dyker upp när han inte beter sig som vanligt.
Själv ska jag försöka sitta lite i solen och pillra med järntråd, kanske rycka ett och annat ogräs samt försöka sova lite och hoppas att någon kommer med mat och en påse tröstätarchips.
Årets roligaste var i alla fall att se
mästerbyggaren, hemmafixaren, strorenoveraren Hans
när han inte kunde sätta upp ett barntält.
Hugo älskar sitt tält och lekte tittut som aldrig förr.
När något är roligt orkar man fastän man är sjuk.
8 kommentarer:
Hoppas att din dag blir mysig trots alla tunga tankar som alltid dyker upp. Jag har, inte helt otippat, haft Lillasyster på avdelningen och en läkare fick känna på hennes hals. Massor med knölar som jag direkt kopplade ihop med Storasysters knöl på halsen. Jag blev galet orolig när inte Mellanbror vill äta och bara kräktes, hade feber och ingen ork.. Var han inte lite väl svullen i svalget oxå. Fick en tid på VC samma dag.
Jag tror att denna brutala oro kommer att sitta i länge länge, men förhoppningsvis kommer den att kunna mattas av ju längre tiden går, men det är en oro som ingen annan kan förstå. Och jag brukar ena stunden tänka " det har ju hänt en gång för oss, då kan det ju lika gärna hända igen, vi verkar ju ha det i blodet" men andra gånger kan jag sansa mig och verkligen förstå varför det är en så påtaglig oro. Bättre dock att kolla en gång för mycket än en gång för lite. De läkare jag har träffat har iallafall adrig ifrågasatt min oro, utan tvärtom varit väldigt förstående och tagit den på allvar och jag har kunnat gå därifrån nöjd och trygg, faktiskt.
Stor kram på dig.
Och varje fas är ju jobbig. En vanlig "simpel" förkylning kan få vem som helst på fall. Så det är ju inte konstigt om du inte orkar och är orolig. Hoppas på varmare väder till helgen!
Man får vara gnällig!
Själv är jag en riktig gnäll expert om jag känner mig lite krasslig. Men tror det är ganska vanligt att dom som är riktigt riktigt sjuka på nått vis kommer över gnäll stadiet och blir som nån slags superhjälte i stället.
Min teori!
Puss å kram!!
Så söt lilla Hugo är i sitt tält. Män som ska montera grejer kan locka till många skratt:)
Krya nu på dig och hoppas förkylningen snart är väck./Karin
usch, krya på er!
Hej Anna!
Jag förstår din oro fasten jag inte haft ett allvarligt sjukt barn. Jag hatar hosta och speciellt när den håller i sig i månader. Både jag och min son har känsliga luftrör och kan hosta 4-5 mån efter en förkyldnings. Vi har båda gjort lungröntken, allergitest men allt ser bra ut. Fast jag oroar mej iallafall. Kan inte släppa det liksom. Så inte konstigt att du känner som du gör. Hoppas ni blir friska snart och kan njuta av våren ( för den har väl kommit nu även i Norrland?) Stor kram till dej Anna och till din fina familj.
Tänkte bara skicka en helghälsning.
Hoppas att förkylningarna släpper snart. Kram kram /Elin R
Skicka en kommentar