onsdag 19 maj 2010

Tårar, trädgårdslycka och presenter.

På morgonen när vi var på promenad började jag tänka på gravsättningen som snart ska äga rum. Vi har valt en gravplats och jag planerade för vilka blommor jag ska plantera. Då kom den stora bottenlösa sorgen över mig. På cykelbanan vid skogen där det är mörkt och trist kom tårarna och gråten. Jobbigt är det, samtidigt som det är skönt att vara ledsen. Det är tur att det finns saker att glädja sig åt som gör att dagen blir lite ljusare och lättare att ta sig igenom...

Minns ni den här bilden? Ser ni ringen jag gjort?

Så här ser min Purpurvinda ut nu! 
I juli är den säkert två meter hög med hundra blommor!

Och minns ni tolvgudablomman som inte ville växa 
trots trollspöet? 
Jag fick ett nytt exemplar av min favoritblomma 
från min favoritträdgårdsmästare.
Och då började den gamla titta fram... 
Ser ni dom små bladen i den stora krukan? 
Nu väntar dom på att få planteras ut i min rabatt 
för tidigt blommande blommor som jag håller fixa till.
Där ska jag även plantera ut 
Gustavs luktärter som växer för fullt.

 
Visst är den söt, grodan som vilar
i skuggan under olivträdet?
Fick dom i present av fina Malin.

En Zucchini från Kirsten i krukan som 
Annikas farmor Ellen gjort.

En Dahlia från Majas mormor.

Klara i sin nya fina sommarklänning från Costa Rica 
hon fått i paket från kusin Emma
som varit på långresa i Sydamerika. 
Jag fick en perfekt väska och Hugo en nalle i lamaull.

Världens lyckligaste kille 
(även om det inte syns just på den här bilden)
som får hoppa med stortjejerna på studsmattan!


4 kommentarer:

Kirsten sa...

Hej Anna.

Ser att den trivs hos dig ;)

Jag minns så val da jag var ute och kopa de forsta blommorna till Linus´grav. Jag ville plantera dem samtidig som urnsattningen. Da brast det också for mig. Bara ett par månader tidigare hade jag varit i på stan for att kopa barnklader till honom och nu stod jag i blomaffarn och handlade blommor till hans grav.. Det blev så oerhord tydigt och trist. En stor motvilja meldte sig också. Ville bara kassera blommorna och skaka liv i asken.. Neka. Senare kandes det endå bra att ha en plats att pussla om. Jag lurar på om ni också har valt en plats langst ute mot angerna..? Det ar fint dar tycker jag. Friskt och fridfullt. Noah har engång sagt, att "dar lekar Linus ibland med de andra barnen som också har dott.. Nar inte han ar på besok hos oss" eller andra han tyckte om så klart ! Eller har annat bus for sig ;) Kram kram

Anonym sa...

Ja, sorgen är verkligen bottenlös och det är gråten också. Förut, när man grät över andra saker, kunde man liksom gråta färdigt och sedan gå ut och må ganska bra. Den här sorgen går aldrig att gråta ur sig samtidigt som det är skönt att bara få vara ledsen.

Jag tackar för nya växter att notera i mn lilla bok. Sedan ska jag ut och jämföra med vad som kommer upp i min trädgård.

Kram Lotta

Anonym sa...

Vad skönt att allt kom fram! Var rädd för att någon brevbärare hade tagit Klaras paket... Hoppas väskan får överleva sommaren utan att bli helt missfärgad av kaffe och gräsfläckar :)

Stora kramar!
/den beresta ;)

din tvillingsmössa sa...

Har inte läst bloggen under några dagar, du vet varför... Tårarna rinner.
Kom förbi under nästa vecka, vi hitta säkert fina växter till Gustav`s gravplats.
Jag skulle blir jätte glad om jag få hjälpa dig med det, favorit Anna!
Vänta på mitt kära barn som skulla har kommit hem kl 00.00 (därför såå sent). Storkram