fredag 14 maj 2010

Tre månader.

I dag har Gustav varit död i tre månader.
Tiden har gått väldigt snabbt men ändå känns det som
att han fattats mig i en evighet.
Jag tänker ofta på var han är och på hur han har det.
Jag ser fram emot nästa gång jag kan känna hans närvaro.

8 kommentarer:

Singelmamman sa...

Och just idag tänker jag på sorgen jag känner över futtigheter men också på att jag inte kan bära mina barns sorg eller smärta. Det är hemskt.

Alexandra sa...

Kram

Kirsten sa...

Kærlige tanker på tremånedersdagen. Tænk at der bare er gået så kort tid ! Og endå er verden blevet så forandret på den tid,ikk´ ?! KRAM

Alexandra sa...

Å kom på (har inget med inlägget att göra och passar sig inte här egentligen) men jag svarade inte på ditt sms för jag har inte fyllt på pengar på mobilen på skitlänge. Frlåt. Var det verkligen Pehr din pappa hade pratat med?

Kram igen och hör av dig så fort du hör nåt om huset. Vi har visning i morgon igen!

Lisa sa...

Tre månader kan gå i ett nafs men också vara en evighet. Tänker på er och är så ledsen för er förlust. Det finns inte ord...

Varma kramar till er alla

Lisa

Omentjej sa...

Tänker på er... Kram!

Maria G sa...

många kramar till dig Anna och hela familjen från storebror m falilj!!

Anonym sa...

Det är samma med död som med födsel, men med döden är de borta och med födseln är de här. Helt plötsligt. Tiden blir inte densamma. Kram!