måndagen den 6:e april 2009

Ensamma i den gröna dimman.

Gustav frågade mig surt igår varför jag var så ledsen nu då. Förklarade att jag tyckte att det var jobbigt att se honom så sjuk och att jag tyckte det var jobbigt att behandlingen inte funkat som tänkt och att det inte kommer att bli som planerat under våren. (Jag har ju generellt väldigt svårt att hantera läget när det inte blir som planerat...) Det nya kortisonet och den höga dosen har gjort att han är mer lättirriterad än vanligt, och han tycker att jag är rätt töntig och tjatig på ett sätt han inte gjort tidigare. Klara utsätts också för den kortare stubinen men det är bara att gilla läget. Svårt att bli arg på någon som ligger med massa slangar och morfinrus.

Igår kände jag mig så ledsen och hjälplös och ville vara liten och bli vaggad och ompysslad och det mesta kändes jobbigt och tungt. Magen kändes för stor och sammandragningarna var jobbiga. Även mitt humör var sämsta tänkbara. Såna dagar vill man bara sova förbi. Idag har det varit bättre och livet har känts lättare även om stackars Johan får stå ut med ett och annat. Daniel sover hos Gustav inatt och det ska bli skönt med ytterligare en natt med ostörd sömn.

Idag har Gustav i alla fall mått mycket bättre än under helgen. Han orkade till och med duscha efter frukost och senare lyssna till sjukhusfröken som läste ur en bok. Hans värden är bättre och han har inte behövt få plasma och hjärtat ser mycket bättre ut än vad det gjorde i fredags. Han har varit vaken längre stunder och ser framför allt inte lika sjuk ut längre. Det droppar fortfarande vätska ur dränet, tror det är 2,5 liter sedan i torsdags. Gustav har fortfarande ont i lungan ofta och rätt mycket magknip. Äntligen har han kommit på att det är skönt med morfin och ber om det så fort han känner lite värk. Och så klart en värmande vetekudde på magen. Undrar om han inte tycker att det är lite för skönt med morfinet... Sådan mor, sådan son. Under dagen har vi inte behövt ha någon som vakar över oss när vi sover och inte heller nu inatt! Sköönt, alltså framför allt skönt eftersom det betyder att man inte behöver vara lika orolig för att något skall hända.

Igår fick han två omgångar cytostatika och idag och i natt ytterligare två av samma sort. Den vanligaste biverkningen av denna medicin är feber och det har han klarat sig ifrån. Kortisonögondroppar ges för att skydda ögonen. Vilka djävulska gifter som verkar i Gustavs kropp nu... Imorgon tror jag det ska inledas ytterligare en cytostatikabehandling på tre dagar. Ingen vila nu, så länge värdena är bra så kör dom på för att ta kål på skiten han har. Planen före man såg att han inte svarat på behandlingen var att vi skulle vara hemma under veckan och bara åka in en snabbis och få lite cytostatika insprutat i cvk:n måndag till torsdag och sen ledigt tre dagar osv under fyra veckor. En rätt lugn månad var alltså tanken. Men som sagts tidigare, tur att vi känner oss trygga och trivs i sviten på sal 12.

I morgon kommer finaste vännen doktor Annika och tar hand om mig (oss). Det känns skönt att ha henne med några dagar. Nu är det så många märkliga tankar som rör sig i huvudet och det är bra att ha henne nära hela tiden och kan förklara vad som händer. En av de jobbigaste sakerna nu är den stora ovissheten och väntan på olika provsvar och röntgensvar och behandlingsplan och jag tror att hon kan bidra lite med att lindra vänteångesten.

Nu har jag förstått att många som jobbar på avdelningen läser bloggen och jag ska verkligen försöka att inte censurera mig, att fortsätta skriva som tidigare utan prestationsångest. Tur är ju att jag (och Gusten) bara har gott att säga om alla som tar hand om oss!

Det känns fortfarande väldigt roligt att läsa era kommentarer! Det är roligt att så många verkar läsa. Jag vill verkligen svara ibland men har bestämt mig för att inte göra det för då skulle jag få dåligt samvete för att jag inte alltid orkar eller har tid.

7 kommentarer:

Pelletsmaskinen sa...

"Sådan mor, sådan son."
Haha. Lol. Gaah.
Befriande efter tre inlägg med tårarna forsandes där man bara velat skrika "Ooooolagligt! Barn ska inte ha ont! Jag förbjuder! Detta händer inte!"

Kämpa på!

/P

M i Stockholm sa...

Hej finaste Anna!
Jag har nu läst det du skrivit och tappar andan, känner smärta, ledsamhet och när jag släpper tankar så känner jag en så massa kärlek till dig.
Vi har ju umgåts en hel del för några år sedan och när jag läser det du skrivit så hör jag en annan Anna : ) en Anna som är närvarande, ärlig, dig själv och stark i dig, en annan styrka och tro på dig än vad som var då...... Mycket härligt att upptäcka : )
Det är mycket tankar och känslor som sker när jag läser det du skrivit, vill att du ska veta att jag tänker på er och är med på resan. Och om det är något som du tänker att jag kan göra så säg till och jag litar på att du gör det. Vill också säga att jag är i Umeå på fred förmiddag om du har lust att ta en promis eller en fika. Kram
M

Anonym sa...

hej anna!
jag förstår att du är ledsen.. det är jag också.
men nu så tycker jag att det inte kan bli värre.. men det kan det ju så vi får BARA se det på den posetiva sidan!
kram på er alla!
/arvid

Anonym sa...

Hej Anna!

Det är verkligen hjärtskärande att läsa din blogg. Låt oss veta om det är något vi kan göra för er, vi bor ju så nära!
Petra o Krister

Anonym sa...

Anna! Gustav! Tänker på er ofta. Läser dina berättelser som hjälper mig/oss här hemma att följa med i och förstå det som händer. Detta obergipliga och svåra.

Vill/orkar du ta en vårpromenad gör jag dig gärna sällskap. Vi hörs.

Kram. Johanna och hela konkarongen på Murarvägen

Titti sa...

Gustav är en hjälte..det han går igenom kan ingen förstå.
Och alla ni runt omkring gör ett helt makalöst jobb,att ni orkar..
Men ni måste orka och gå igenom det här!
Anna,Daniel,Klara och alla andra
som finns runt Gustav, vi kan bara hoppas och tro på att nu snart vänder det och går åt rätt håll.
Det ska gå bra och snart svarar
Gustav på behandlingen!
Jag och Nellie håller våra tummar
varje dag och sänder er massor av styrkekramar!
Din blogg är så bra!
Tack för att du delar allt med oss!

Annika och Lasse sa...

OM ni vill kan ni kolla in alla djuren och läsa lite tokigheter som jag och Lasse....skriver på larsgården lidsjön annars OM DET FINNS något lilla jag kan göra så vet ni att jag har ALL TID I VÄRDEN! och att det bara är att höra av er! kanske en dag på landet med god mat och skoterfärd eller två glada hundar som gärna slickar alla tårar.... Kram kram Annika