lördag 12 september 2009

Detta är en rubrik med väldigt många svärord.

Att det aldrig bara ska få flyta på.

Nu har det varit rätt ok i två dagar. Om man bortser från bältros, värk och illamående. På nåt sätt känns det som att det vänt lite. Humöret och orken har varit bättre på eftermiddagarna och kvällarna. Förmiddagarna här är rätt zombielika.

Men. Klockan tolv i natt upptäcks att det gått hål i Gustavs cvk. Typ 10 cm från insticksstället. Ovanför där den delar sig i två delar så båda är oanvändbara.

Gustav blir rädd och ledsen och jag grips av panik. Min största skräck är något ska hända med cvk:n. Eller en av de typ tjugo största. Ringer Annika för att bli lugnad och det hjälper. Frågar vem jag ska bli arg på. Företaget som tillverkar skiten tydligen.

 Nattsköterskan ringer jouren som ringer vidare till professor J som ringer vidare. Man vill operera under natten, dvs byta cvk. Gustav som hatar att bli sövd blir väldigt orolig och jag med. Vi som var jättetrötta och ville sova.

Men tid på op fanns inte så man emlar och ska sätta en infart i varje armveck för de olika medicinerna samt näringsdroppet han får under natten. Mellan ett och två får vi sova och sen kommer en narkossjuksköterska in för att sticka. Lampor tänds och stick ska göras på en rädd tolvåring. Vi får i alla fall hoppfulla besked. Man kommer troligtvis inte att behöva byta ut hela cvk:n utan kan dra  ut de trasiga slangarna och sätta in nya. Betydligt mindre risk för infektion.

Klockan är tio över tre på natten och sköterskorna är här inne och försöker få ordning på morfinpumpen som bara piper. Gustav (och jag) vill sova för att vakna om fyra timmar för att förberedas på operation. Och nu börjar ytterligare en pump pipa.

Imorgon kommer att bli en helvetes dag fylld av oro. Dom värsta dagarna är när barnen ska sövas. Skönt att mamma och pappa är här nu.

Nu tycker jag att det är nog med otur för oss.

7 kommentarer:

Johan sa...

Det är så typiskt!
Första gången man själv vaknar på 2 veckor och får ett possitivt besked, så händer detta för Gustav!
Hälsa Gustav att Alfred igår åt upp all "Kuckelimuck" medicin tillsammans med 8 mariekex och imorse hade 0,2 i Leukocyter.
Vi håller alla våra tummar att de snabbt och smidigt fixar Gustavs CVK.

Karin H sa...

Perspektiv:
Jag vakande tidigt av en flugas närvaro...........irriterad.
Vad är det i relation till Gustavs nutid...
Vem har rätt att klaga!
Tänker på ER!
Kramar Karin

A&T sa...

Allt kring CVKn är obehagligt. Tror att det beror på att det ser så onaturligt ut.

Sövningen är säkert redan klar nu.

Rädslor är ju sällan rationella, men just sövning är ju det mest rutinmässiga en narkosläkare gör. Det jag försöker säga är att det inte är något problem med just den biten. Det kan jag garantera!

Hoppas de får till det med CVKn nu och att bältrosen och illamåendet ger med sig snart så ni i alla fall får gå "hem" till MD- huset.

Kram Anna

Anonym sa...

tänker på er idag och alla andra dagar. Kram Malin

Anonym sa...

Håller med dig Anna! Det räcker med skit för er nu. Skickar massor av styrkekramar! /Elin R

Anna sa...

Tänk att Kuckelimuckmedicin har sån god effekt på neutrofilerna!
Bra att Älgarna hittat hit så att jag kan skriva små meddelanden här i fall vi inte ses. Fast nu kanske ni med får flytta en trappa ner.

Och tack ni andra som tänker på oss idag. Vi väntar fortfarande på att få komma ner på op. Jag känner mig lugnare nu när jag vet att ingen ny cvk ska sättas in utan att man försöker använda halva den gamla eller hur jag ska förklara.

Katarina sa...

Ja hoppas det vänder och att allt bara blir bättre och bättre.
Håller tummar i dag.