Award.

Jag har fått ett så kallat Bloggaward av Annelie. Den går ut på att man visar den tionde bilden i sin blogg. Den nionde bilden var en ultraljudsbild på Hugo. Men den här historien är nog egentligen upprinnelsen till Gosedjursinsamlingen.

Så här skrev jag den dagen i april:

På eftermiddagen kom det en kvinna från Kanada till avdelningen. Hon arbetar på ett äldreboende i Vancouver där en man vid namn John Deforest bor och ägnar dagarna åt att sy nallar. Han är 89 år och har tagit över sömnaden efter sin fru som dog för fyra år sedan. Kvinnan är i Umeå för att besöka sin dotter som studerar på universitetet och John hade skickat med henne en av nallarna som skulle ges till ett sjukt barn. Kvinnan och hennes man kom in till oss på rummet och berättade om John och nallarna och pratade med oss om Gustavs sjukdom och om syskonet han snart ska få. Det var en mycket märklig och rörande stund. Med den mjukaste fina, välgjorda nallen (dom blev nöjda över att den hamnade hos en syfröken..) följde en dikt om nallar samt Johns adress. Vi får skriva och tacka den gamle mannen. Jag måste säga att nallen verkligen har hamnat hos rätt person, ingen älskar gosedjur lika mycket som Gustav. Nu ligger han här bredvid och sover med den i famnen.

 Det här var under en period då Gustav hade det som jobbigast. Vi hade nyligen fått veta att den första behandlingen inte fungerade och man satte in ännu starkare behandlingar. Kortisondosen höjdes till skyarna och Gustav samlade på sig enorma mängder vätska. Jag var oroligare än någonsin och såg fler än en gång den kommande begravningen framför mig, något jag förstås varken kunde tala eller blogga om. Jag har fortfarande inte skrivit till John och tackat. Det är så jobbigt med engelska... Tar mig kanske i kragen ikväll nu när jag blivit påmind. Nallen kunde i varje fall inte ha hamnat hos en mer tacksam kille.

Nu skickar jag vidare denna Award till:

Alex

Camilla

Sir Edison

Singelmamman

Johan