Skärtorsdag idag. Jag tror att Gustav och Klara varit med Daniel hos farmor och farfar nästan varje påsk de senaste åtta åren. Känns i alla fall inte som att jag nån gång haft påsk med barnen sen vi skilde oss. Kanske en eller två gånger. Ja, ja, det är inte någon högtid jag firar direkt- påskpynt gillar jag inte och påskskinka gör jag inte men det har ju alltid varit väldigt skönt med lov. Nu har vi ju lördag hela veckan och känner inte direkt av helgledigheten.
Gustav är mycket, mycket piggare nu. Dom ännu rundare kinderna har ordentligt med färg och han orkar både skratta och prata och vara arg. Den intensiva kuren med cytostatika och kortison är över nu. Han är inte längre kopplad till sköljande dropp och måste kissa hela tiden, kontroller av blodtryck och syresättning är inte lika täta. I morse var vi på röntgen och det visade sig se mycke bättre ut än för en vecka sen men lungan har fortfarande vätska och dränet kan inte tas bort riktigt än. Gustav vägs två gånger per dag istället för att allt han dricker och allt han kissar ut mäts. Helgen kommer förhoppningsvis att bli lugn här på sal 12.
På eftermiddagen kom det en kvinna från Kanada till avdelningen. Hon arbetar på ett äldreboende i Vancouver där en man vid namn John Deforest bor och ägnar dagarna åt att sy nallar. Han är 89 år och har tagit över sömnaden efter sin fru som dog för fyra år sedan. Kvinnan är i Umeå för att besöka sin dotter som studerar på universitetet och John hade skickat med henne en av nallarna som skulle ges till ett sjukt barn. Kvinnan och hennes man kom in till oss på rummet och berättade om John och nallarna och pratade med oss om Gustavs sjukdom och om syskonet han snart ska få. Det var en mycket märklig och rörande stund. Med den mjukaste fina, välgjorda nallen (dom blev nöjda över att den hamnade hos en syfröken..) följde en dikt om nallar samt Johns adress. Vi får skriva och tacka den gamle mannen. Jag måste säga att nallen verkligen har hamnat hos rätt person, ingen älskar gosedjur lika mycket som Gustav. Nu ligger han här bredvid och sover med den i famnen.
Gustav är mycket, mycket piggare nu. Dom ännu rundare kinderna har ordentligt med färg och han orkar både skratta och prata och vara arg. Den intensiva kuren med cytostatika och kortison är över nu. Han är inte längre kopplad till sköljande dropp och måste kissa hela tiden, kontroller av blodtryck och syresättning är inte lika täta. I morse var vi på röntgen och det visade sig se mycke bättre ut än för en vecka sen men lungan har fortfarande vätska och dränet kan inte tas bort riktigt än. Gustav vägs två gånger per dag istället för att allt han dricker och allt han kissar ut mäts. Helgen kommer förhoppningsvis att bli lugn här på sal 12.
På eftermiddagen kom det en kvinna från Kanada till avdelningen. Hon arbetar på ett äldreboende i Vancouver där en man vid namn John Deforest bor och ägnar dagarna åt att sy nallar. Han är 89 år och har tagit över sömnaden efter sin fru som dog för fyra år sedan. Kvinnan är i Umeå för att besöka sin dotter som studerar på universitetet och John hade skickat med henne en av nallarna som skulle ges till ett sjukt barn. Kvinnan och hennes man kom in till oss på rummet och berättade om John och nallarna och pratade med oss om Gustavs sjukdom och om syskonet han snart ska få. Det var en mycket märklig och rörande stund. Med den mjukaste fina, välgjorda nallen (dom blev nöjda över att den hamnade hos en syfröken..) följde en dikt om nallar samt Johns adress. Vi får skriva och tacka den gamle mannen. Jag måste säga att nallen verkligen har hamnat hos rätt person, ingen älskar gosedjur lika mycket som Gustav. Nu ligger han här bredvid och sover med den i famnen.
5 kommentarer:
Kanske betyder påsken något mer än bara pynt och skinka?
Är påsken viktig?
Det finns ingen som hindrar dig från att vara med barnen, Daniel och resten av deras familj under påsken, Anna. Eller?
För de flesta i världen betyder påsken städning (inom sig själv), förlåtelse och att börja om på nytt. Ägg är ju symbolen för det nya livet.
Glad Påsk!
Vem har kommenterat?
Allvarligt, har en 89-årig farbror sytt den nallen? Jag är djupt imponerad både av farbrorn och den fina pojken som håller i nallen. Tur att det var någon (Gustav) som uppskattar den som fick den.
Stora kramar Lisa
Hej på er därborta!
Det är första gången som jag är inne o tittar på bloggen och får läsa hur ni riktigt har det. Gustav, heja dej! Idag när jag åkte med Felix från slalombacken så berättade han för sina kompisar om när du, han och Noah hade varit i Hagaparken. Du hade tydligen haft på dig typ foppa-toffler och du skulle testa om isen höll, det gjorde den inte... Du drattade igenom med foten och blev alldeles blöt. Kramar o tankar Sofia o Felix
Vilken fin man och kvinna som överlämnade den, demn kommer nog att betyda mycket rörande att se, sitter med tårar i äögonen å önskar bar man kunde göra nått...
Skicka en kommentar