... och Gustav har inte ätit sedan i söndags. Det lilla han lyckats få i sig har genast kommit upp. Idag blev han tankad med glukosdropp med lite kalium och natrium på mottagningen. Han fick även lite kortison och en större dos mot illamåendet.
Kytril, Zofran, Primperan, inget hjälper honom. Han har hamnat i värsta onda spiralen. Mediciner tas på tom mage och gör att han måste kräkas. Han mår illa och kan inget äta. Magen tom när nya mediciner kan tas. Blir så jävla less på att han inte kan bli hjälpt mot detta! Han sover mycket och är på dåligt humör. Jag som planerat att vi skulle ha fina dagar tillsammans här före fredag då han läggs in.
Igår var Gustav och Johan på Comics Heaven i Gamla Stan. Kräk före taxin (färdtjänst) och kräk efter. Men på affären var han nöjd och glad och fyndade Kalle Anka pocket (som blivit favoriten under sjuksomstiden).
Jag har hållit modet uppe sedan vi kom, även om det mest hela tiden handlar om stålsättning. Men nu börjar det svikta lite. Jag upplever att jag inte får något utrymme alls för mig själv. Hela tiden är det någon som ska vårdas, Gustav, Klara eller Hugo. Det är tur att jag har Johan. Jag orkar knappt ens prata med någon i telefon nu, är heller aldrig ensam och kan göra det för den delen. Kliver upp före alla andra på morgonen så att jag ska få en stund för mig själv och är uppe sent och läser bloggar, ser glättiga tv-serier (det enda jag fattar nu) och facebookar. Att läsa något är det inte tal om. Koncentrationsförmågan är inte på topp. Köpte två favoritböcker i helgen som jag hoppas kunna läsa om, det kräver kanske inte så mycket tänker jag.
Det slog mig i kväll att det snart är skoldags. Mail börjar skickas ut och det känns så oerhört sorgligt att inte Gustav ska börja sexan. Han är i och för sig nöjd över att slippa skolan men så klart hade han ju hellre varit frisk.
Imorgon börjar arbetet med en ny termin på mitt jobb. Jag skulle inte börja jobba eftersom jag egentligen skulle vara mammaledig men jag hade ju planerat att fika ibland med mina favoriter i vaktmästeriet. Visa upp Hugo för mina finfina elever. Att hänga på kontoret och skvallra. Att kanske ta en och annan lektion om min vikarie var sjuk eller vabade. Men tomheten efter två favvokollegor skulle nog vara olidlig och ibland undrar jag hur jag ska klara mig på jobbet utan bästa, finaste B. Fäller en tår över en saknad vän och går och lägger mig nu.
de ropar på mig
1 dag sedan
3 kommentarer:
Hej Anna & övriga familjen!
Vad bra att du bloggar så att vi i Umeå kan följa hur det går för er nu när ni inte är hos oss på barn 3längre.
Förstår att det känns jobbigt för er med tanke på hur mycket ni varit på sjukhus sedan Gustav blev sjuk.
Håller alla tummar för Gustav och hans modiga syster Klara som ger honom en så fin gåva.. Följer bloggen med spänning.
Kram till er alla från Camilla (Barn 3)
Glöm inte att du lever under en jättemärklig och pressande situation. (Jag tyckte det var påfrestande bara att sitta i en stuga på Gotland i somras).
Känner igen det där med att inte orka koncentrera sig. Jag ägnade nog det mesta av mina dagar till att spela tetris. Sen läste jag iofs en del deckare som jag inte skulle läsa annars.
Gällande magen, så känner jag igen det en del också. Vår kille blev hjälpt en del av Losec.
Drickyougurt har jag tyckt varit kanon. Lättdrucket gott och kaloririkt.
Vi hade också en del fördelar av att ha sond. Man kunde ge litet välling innan medicinen, men ibland kräktes han av det också och så kom sonden upp igen.
Ska medge att jag blir litet oroad när jag läser ditt inlägg. Både för detta med magen, för det är ju viktigt att försöka samla krafter till senare. Magen havererar oftast fullständigt uppe på Cast sen och då är det ju bättre om man har laddat. Men också för dig och orken. Orkar gör man ju på något sätt, men man ska ju komma ur det som människa också.
Hur har ni tänkt, ska ni vara på R&M allihopa hela tiden?
Kan jag hjälpa er med något?
Infektionsmässigt är vi inte de bästa (hämtar baciller från fem olika håll) men vi bor rätt nära och har ändå varit med i matchen.
Camilla- Vi saknar dig! (och Petra och Johanna och Elizabeth och alla de andra förstås). Hoppas ni får en lite lugnare tid på jobbet under hösten.
Anna- Du kan nog hjälpa mig genom att vi kanske kan träffas när det är läge nån dag och du ändå är i faggorna. Ska lägga min mailadress till min profil.
Det är så roligt med kommentarer!
Kram.
Skicka en kommentar