Doktor Dodaj.

Nu har Gustav på egen begäran blivit av med två mediciner. Primperan (mot illamående) och Perfalgan, samma som alvedon fast intravenöst. Dessutom har man helt tagit bort Morfinpumpen och ger i tablettform (bara lite, lite för att han inte ska känna av abstinens). TPN ges 75% av det han tidigare fått på lika lång tid.

Han har inte kräkts på två dagar! Fantastiskt.

I går blev jag less och skällde ordentligt på en sängliggande Gustav. Han var uppenbart för frisk för att ligga i sängen hela dagen, mådde inte illa och hade inte vidare värst ont. Jag sa att vi skulle till McDonaldhuset under dagen.

"Orkar inte."
Våddå orkar inte??
Det är så tråkigt där blev svaret. TRÅKIGT? Hur tråkigt är det inte på en sjukhussal??

Vi har gjort det för kul och mysigt att vara på sjukhus. Det är en svår balansgång att göra tillvaron dräglig och få dagarna och gå fort och samtidigt inte göra det för bekvämt för sitt sjuka barn.
Samma visa som i Umeå. För mycket tid på sjukhus hade återigen bidragit till en rädsla för att åka hem. Jag var arg och ledsen och Gustav var ledsen och Johan kom och styrde upp.


Det är jobbigt att bli frisk.

Idag har han varit väldigt aktiv (även igår, det lönar sig visst att vara ordentligt arg ibland). Jag tror att Gustav dels är piggare, dels förstår han nu att han själv måste bidra mer till att få kraft att bli frisk.

I morse åkte han med Lotta till en japansk affär för att köpa Origamipapper för pengar han fått från Linas Livsglädjefond. Massa vackra papper så nu hoppas jag att jag får vika lite med honom i morgon.

Från fyra till åtta ikväll var han på Donken. Mysigt värre, vi kunde alla äta middag ihop för första gången sen mormor och morfar kom ner. Gustav åt glass och älgarnas korv stroganoff, vi sushi.

Imorgon ska vi försöka ha honom "hemma" hela dagen. Lillebror kommer dessutom och hälsar på!