tisdag 29 september 2009

Förändrad.

Jag är en sån som i vanliga fall ler. Jag ler när jag går till affären, när jag rensar ogräs och när jag kryssar mellan husen på skolan där jag jobbar. Jag ler när det är bråttom och när det regnar. Oftast.

Idag när jag gick, gick jag och kom på mig själv med att se arg ut. Ordentligt arg. Ser nog sur ut mest hela tiden nu och det är liksom inte jag.

Skärpning. Det är ju inget som blir bättre av det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Du är världens bästa mamma Anna, glöm inte det. allt du känner just nu är trötthet och all din ilska över att ditt barn är svårt sjukt, och det är helt okej. Alla skulle känna så i din situation. Det är bara det att läkarna, sköterskorna, personalen på Ronald inte har upplevt samma press och helvete som du nu lever i. Detta är ingen ursäkt för har man deras jobb så får man faktiskt lära sig sympati och att känna in hur andra människor mår. Tyvärr har inte alla denna kompetens.Om de visste vad mycket de skulle kunna lösa om de var lite smidigare, t ex kom in och talade om att ngn är sen pga att detta har hänt osv. Vi upplevde fantastisk personal på Ronald i Gbg och de ska ha all eloge. Huset blev så trevligt och man kände själv att man stundtals kunde hjälpa andra som just då hade kaos, så ska det ju fungera. Håll ut Anna snart är ni i mål och visst DU känner ditt barn bäst och all personal ska lyssna till dig och dina åsikter, men läkarna kan aldrig lägga över sitt ansvar på dig. Stå på dig, DU VINNER!! Kram Maria

P-nilla sa...

Jag tänker så här... Om Anna anlägger en rynka mellan ögonen- ja då rackarns finns det fog för det. Så heja, Anna!

Och tack för bloggtipset förresten!

Hanna sa...

När jag såg dig på Åhléns såg du då ut precis som vanligt...

Annika G sa...

På något vis känns det ändå rätt så rekorderligt och härligt att du är arg, men jag hoppas ändå att du snart blir gladare, för det suger mycket energi att vara förbannad. Oftast är det ju bara skönt en liten stund, sen vill man ju vara glad igen. Så hoppas nåt av allt besvärligt snart känns lite lättare.
Kram och hälsa barnen. Förresten tror jag Alvin hade samma! matteläxa som Klara, det var i alla fall en uppgift om Kilimanjaro..

Annika och Lasse sa...

ilska motar bort sorg enligt kinesikt tänkande....så det är bra med lite ilska då och då. kram annika isaksson ps) har skickat mail

Anonym sa...

Anna, du får se ut hur som. Ditt vackra leende finns där under och väntar på bättre tider. tillåt dig nu att vara precis som det känns för stunden. Jag tänker på dig och på er varje dag./Malin