Just nu

sitter jag i sängen bredvid Gustens säng med den bärbara datorn på det där praktiska sjukhusbordet som man kan ha framför sig i sängen. Det är bara det att min mage börjar bli så stor att den är i vägen. Dessutom har jag kortare armar än medelpersson så jag får verkligen anstränga mig för att nå fram till tangenterna.

Vi väntar besök från Gustavs klasskompis Arvid. Känns skönt att G ville bjuda hit honom. Han är väldigt mycket för att vara ensam i vanliga fall och ringer sällan kompisar. Jag får verkligen skärpa mig från att tjata och bjuda in folk hit och dit. Jag är ju inte direkt osocial och får försöka öva åt andra hållet. Nu är det ju dessutom så att Gustav många stunder mår väldigt illa och är väldigt trött och då förstår jag verkligen att han inte vill ha besök. Han tror dessutom att många inte vill komma hit eftersom han tycker att som borde tycka det är tråkigt. Så fel han har. Alla vill ju träffa honom och ge honom presenter han inte tycker att han behöver. Mer anspråkslös kille får man leta efter.