tisdag 17 mars 2009

Schlagerhelg, gratis massage och mumsiga måltider.

Livet är ju just nu exakt hur jobbigt som helst. Men ibland får man små guldkorn i vardagen som gör att man orkar mer än vad man tror. Förutom att det är helt underbart att vara mycket med Gustav utan att känna sig stressad över jobb och vardag som ska kombineras så får vi så mycket hjälp av alla runt omkring. Vi har grannar som kör bort skräp från gården, skottar och tar hand om Kurt och Mogge (fiskarna), vi får massor av god mat och hembakt bröd (något Gustav inte är särskilt bortskämd med) och jag känner att jag kan be kompisar om det jag behöver hjälp med (även om dom är mer sugna på att hjälpa än vad jag kan komma på att be om..)

Sedan länge var det planerat att jag och Klara skulle åka till Globen och titta på genrepet inför lördagens schlagerfinal. Ni som inte känner mig så väl blir kanske lite förvånade över hur det kommer sig att jag som är så cool, gillar schlager. Men så är det. Älskar festivalen och ännu mer Eurovision. Nåväl. Det var som sagt planerat sedan länge, annars kanske vi inte skulle valt att åka. Men för Klaras skull så kändes det viktigt. Hon hamnar lätt i kläm mitt i allt det här när struliga föräldrar glömmer att det är idrott, att hon måste hämtas från skolan samt att meddela henne var hon ska sova.

Eftersom jag inte bara har världens bästa arbetskamrater utan även arbetskamrater med kontakter så fixade skolan (Annika och Christina) även biljetter till lördagens final! Tack jobbet för den allra bästa presenten! Det var så spännande att sitta där under omröstningen och Klara var exakt hur nöjd som helst. Två live-festivaler på en helg, kan det bli bättre. Hela helgen var fin och lyxig och vi bodde på hotell och träffade fina vänner och åt på favvorestaurangen Chutney. Fast både jag och K längtade väldigt mycket efter Gusten. Och Johan så klart. Eller det kanske mest jag gjorde.

Här på avdelningen erbjuder Barncancerföreningen massage varje tisdag till anhöriga så nu är jag alldeles nymasserad och nöjd. Kom precis på vad Stina ska få göra för att hjälpa till...

1 kommentar:

Stina sa...

Åååh äntligen en uppgift!! :)