Lång väntan på besked.

Torsdag 26 februari

Vi visste att vi under dagen skulle få provsvar. Prover av lungvätskan hade skickats för analys och hela dagen var en lång, orolig väntan.
På morgonen började man ge kortison i droppet som skulle börja krympa tumören, läkaren sa till G "Som Yes, tar bort allt". Han sa också till Gustav att varje gång han kissade skulle han tänka Hej då tumören. För att kissa ofta så fick (får han) dropp hela tiden. Stora mängder.
Under dagen kommer Annika upp från Uppsala. Det känns underbart skönt med en fin nära vän som dessutom är proffs. Eller i mina ögon proffs. Jobbat många år på barncanceravdelning som sjuksköterska och nu dessutom tar läkarexamen i juni. Själv visste jag ju på riktigt, pinsamt nog, knappt var hjärtat sitter.
Halv sju kommer den fina läkaren för att informera. Provsvaren har kommit och jag kan knappt andas. Det visade sig att vätskan kommit från tumören och att det är en elaking, att Gustav har lymfom. Allt han säger, säger han till Gustav. Vi sitter bakom och lyssnar, bara ibland vänder han sig till oss för att upprepa det han redan sagt till G. Nu vet man exakt vilken behandling som skall ges och att det är exakt likadant i hela Norden, kanske Europa. Han säger även att det är lika stor risk att man får den var i världen man än bor, att Gusten bara haft en väldig otur, att det inte funnits något man kunnat göra för att skydda sig, typ ätit mer grönsaker eller pratat mindre i mobiltelefon. Han betonar även att de allra flesta blir friska men att han skulle ljuga om han sa att alla blev det. Och här ljuger man inte, luras aldrig. Dom berättar bara det dom vet, aldrig tror dom något, precis som Skalman. När Gustav förstår att här kommer han att få stanna ett bra tag framöver börjar tårarna rinna. Då kommer även mina. Det känns så sorgligt och skrämmande och helt overkligt men samtidigt lite skönt. Nu vet vi ju vad han har och vad man kan göra för att fixa.
För andra natten i rad sitter någon vaken och kollar Gustav hela tiden så att vi kan få sova. Skönt att veta men märkligt att någon man inte känner sitter och tittar på en när man sover.