Torsdag 26 februari
Jag har ofta oroat mig för olika saker vad gäller barnen. Många saker, sannolika som osannolika. Har till exempel varit rätt säker på att någon av dom ska få ätstörningar eller att kanske båda kommer att vara med om en ordentlig cykelolycka, att någon av dom bara ska sluta andas och vara död på morgonen eller att någon kommer att slå huvudet i ett ordentligt fall nedför trappen. En av de få saker jag verkligen inte oroat mig för är cancer. Förstås trodde jag att jag själv skulle få det men absolut inte någon av barnen. Det har jag faktiskt varit helt stensäker på. Verkligen helt säker. Men ack... Nu känns det som att det lika gärna skulle ha kunnat regna grodor, så förvånad är jag. Helt i chock faktiskt.
Proletärstjärnans sken
16 timmar sedan
1 kommentar:
Vilken obehaglig verklighet ni lever i just nu. Jag tänker på dig flera gånger per dag och önskar att det hade varit till någon hjälp men det är det ju tyvärr inte... Många kramar skickar jag i alla fall.
Skicka en kommentar