onsdag 10 februari 2010

Andetag.

Du kanske tar tolv andetag varje minut.
Gustav tar nu trettiotvå.
För en vecka sen var det tjugofyra.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Både kärlek och sorg har förmågan att ta andan ur en... Jag ber om mirakel.
Varma kramar till er alla. /Mia

Alexandra sa...

Å Gustav... hoppas det inte är tungt att andas och att det går lättare att andas in än ut. (inför förlossningen fick jag höra att det viktigaste var att andas inåt för man glömmer lätt det. Kom att tänka på det bara)

Tänker på er hela tiden!

Kram!

pejori sa...

Tänker på dig och din son.
Kramar.

Linnéa sa...

Det är så svårt att veta vad man ska skriva när sånt här drabbar människor runt omkring en, speciellt människor man inte känner mer än att man läser deras blogg. Jag vill bara ge er alla stora kramar och på något konstigt sätt tacka för en fantastisk blogg som fått mig att värdesätta mina älskades liv mer. Kram!

FutureHope sa...

Du har ett barn som ska dö. Jag har ett barn som inte vill leva. Livet är märkligt och oerhört svårt att förstå sig på. Skickar varma tankar.

annelie sa...

Kraam Anna.
jag vet inte vad mer jag kan säga nu...

Dalatjej sa...

Skickar många och långa kramar till er <3

Anonym sa...

Hej Anna
Skickar de största, varmaste STYRKE-KRAMARNA till dig o din familj!
/Carina

Lejonkvinnan sa...

Tänker på er och skickar stora styrkekramar till er alla!

Singelmamman sa...

Usch det låter inte bra. Önskar att mina och andras ord kunde läka. Skickar en kram till er alla.

Anonym sa...

Tänker så på er alla i familjen! Hoppas den sista tiden blir så smärtfri som den kan bli för Gustavs del.
Många varma kramar Elin A

Anonym sa...

Hoppas verkligen på ett under. En stor kram till er alla i familjen..Tänker på er jätte mycket.

Ingrid sa...

Jag känner så för er. Jag vet vad ni går igenom .... kanske inte helt.. för min son lever , han har blivit 34. Han var 6 när han blev sjuk. Han är handikappad idag men han lever.
Ni är fantastiska som orkar skriva om detta hemska som ni har runt er varje dag. Jag vet inte mer att säga mer än att jag tänker på er och känner med er. En STOR KRAM till er alla och speciellt till Gustav
Kram Ingrid

Anonym sa...

Kära Anna! Varje morgon läser jag vad du har skrivit, och varje kväll gör jag det igen.
Jag tänker mycket ofta på Gustav, och dig.Det är oerhört orättvisst!
Det finns inte meningen i det!
Livet var mycket hårt mot mig. Jag upplevde massa hemska saker, men överlevde och blev starkare. Vi- människor har, när det behövs, en mycket stark vilja.
Du är en fantastisk mamma och en stark person! Man lär sig av dig. Jag tackar dig för att du skriver , inte många skulle göra det! Våra barn känner varandra, och min dotter tycker jätte mycket om Gustav och dig.
Med en stor respekt och varma kramar
Natalies mor