fredag 12 februari 2010

Lyssnar.

Lyssnar på Klara som snarkar och på Gustav som andas tungt. Tänker på livet efter detta. 

"Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.

För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.

Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
Men din tid till Sammansmältningen är så kort varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.

Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att det hjälper dem över sorgen sedan.

Så låt det få bli som du vill, sa vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.

Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge hade önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dagen han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från evigheten.
Men har du inte väldigt kort tid kvar? Viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken.

Tiden är kort, men glädjen stor, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän mamman inte hörde deras samtal väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte oss själva ens.

Allt kommer tillslut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.

Men pojken växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes han också. Ja den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.

Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin och måste lyda.

För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg som den gamla, gamla själen hade förutsagt.

Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den.

Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott."

Peter Pohl
"Jag saknar dig, Jag saknar dig."

45 kommentarer:

Anonym sa...

I en annan stad sitter jag vaken och tänker på dig och din familj. Vilka vackra, sorgliga ord! Jag önskar er all den kraft ni behöver!

Kramar /emma

Anonym sa...

Så andlöst vackert...
önskar att Gustav får ett fridfullt slut och att ni får den kraft ni behöver...

De människor som fått ut mest
av livet är inte de som levt
ett sekel utan de som levt
varje minut...

Britt-Marie, mamma, medmänniska

Anonym sa...

Tårarna rinner. Man vet inte riktigt vad man ska säga. Jag tänker på Gustav, och på er.

Thomas sa...

Jag borde väl sova, men jag vaknade och var tvungen att gå in på bloggen. Så vackert uttryckt!

Anonym sa...

Vackra ord for en vacker och stark pojke. Onskar jag kunde saga nagot for att lindra er sorg.
Tanker pa er alla.
Kramar och medkansla fran Texas

Anonym sa...

Visst är det så.

All sorg är sprungen ur djupaste glädje och ett långt liv är inte mer värt än ett kort. I flera nätter har jag sovit bredvid min egen sjuka 12-åring, lyssnat till hans andetag och tänkt att livet är så skört, så skört. Kanske måste vi ibland vistas i skuggan för att förstå hur kort och oförutsägbar vår tid på jorden är. Anna, vi är många som andas med dig och bär dig och Gustav i våra tankar.

Anonym sa...

Sitter här på andra sidan jordklotet och tänker på er och det ni går igenom. Hoppas natten varit lugn och att ni alla fått vila. Önskar jag kunde göra något.
Kramar från Califonien

Sanna sa...

Vilken vacker text Anna, tårarna rinner.

Tänker så ofta på er och på Gustav.

Bibbi sa...

Men så djuriskt vackert! Dessa vackra rader ska jag spara. Allt för ofta sker just detta.
Tänker på er
Kram

Anonym sa...

Hej!
Åh va´fin!
Jag läste hela din blogg igår.. Vad man tar mycket för givit & man lever i tron att ens barn ska vara friska. NI har haft ett tufft år som ni kämpat er igenom och så kommer detta återfall och så fort. Vad är meningen? Varför? Varför gör livet så ont?
Tack för att du delar med dig till oss. Mina tankar är hos er kram Camilla

Cecilia sa...

Håller med dom andra kommentarerna om att det är väldigt vackra ord. Tänker på er. /Kram

FutureHope sa...

Mycket vackert. Tänker på er. Här kommer en dikt från Bo Setterlind som jag tycker om.

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.

Döden tänkte jag mig så.

Elin sa...

Det var det vackraste jag läst.

Anonym sa...

En hilsen fra en mor i Norge:
(jeg har ikke skrevet diktet).

Jeg står ved stranden
Et skip sprer sine hvite seil i morgenbrisen og seiler utover havet.
Hun stråler ut styrke og skjønnhet,
og jeg står og ser til det kun er en liten hvit flekk der hvor
himmel og hav møtes.
Da sier en ved min side: "Der er hun borte".
Borte, hvor? Borte for mine øyne, det er alt
Hun er like stor i mast og seil som da hun seilte herfra,
og hun er like i stand til å bære sin last til sitt mål
Hennes minkende størrelse er i meg, ikke i skipet
Og akkurat samtidig som en ved min side sier: "Der er hun borte"
er der andre øyne som venter henne komme,
og andre stemmer som er klare til å juble: Der kommer hun"
og dette er å dø

En varm hilsen til Anna og Gustav og resten av familien!
-Gro

Titti sa...

Så sorgligt och vackert Anna..
Tänker på er!

Varma kramar Titti och Nellie

Anonym sa...

Vilka trösterika ord! Tack för att du delar med dig. Vi är många som tänker på er!
/Sus

grindsson sa...

Sorgligt vackert.
/ännu -en - medmänniska -Malin

Marie-Louise sa...

Vackert! Tänker på er. kram

Anonym sa...

Vilken underbar text. Så ÄR det ju...det bara måste ju vara så!

Kärleksfulla kramar till er fina, fina familj.

Catta sa...

Åh,vilken underbar text.
Vad säger man i ett sånt här läge?
Vi känner inte varann,men jag känner så otroligt mycket för er.Gustav borde vara ute och hoppa och leka i snön med kompisar,inte ligga i en sjukhussäng på det där ohyggligt sorgliga sättet.Jag läser och läser i din blogg,och tittar på bilder och ändå är det så svårt att förstå..
Kanske det är svårt för man vill inte förstå att livet kan vara så orättvist mot vissa?
Sänder er massor med kramar och tänker på er.

Anonym sa...

Här sitter man. På jobbet. Med tårar i ögonen. Har läst din blogg, ord för ord hela vägen och inser att mitt jobb just nu är fantastiskt oviktigt. Tänker på mina små flickor på dagis. Vill bara åka hem och krama dom.

Vad jag än skriver så vet jag att det inte spelar någon roll. Jag kan bara skänka stärkande tankar till er!

Samlar mina känslor i denna låt!

http://open.spotify.com/track/4PInI1ADmOd78YOLMMpzNC

Micke K sa...

"Inte ens en grå liten fågel som sjunger på grönan kvist, det finns på den andra sidan. Det tycker jag nog blir trist. Inte ens en grå liten fågel och aldrig en björk som står vit. Men den vackraste dagen som sommaren ger, har det hänt att jag längtat dit." Nils Ferlin. Tänker på er.

Christine sa...

Du är fantastisk! Att du nu, i denna oändligt svåra stund, kan hitta tröst är för mig ofattbart starkt och mer än jag tror jag skulle klara.

Varma tröstekramar från en medmänniska.

Helen sa...

Sant och vackert!
<3

Annika sa...

Vilka vackra ord som ger lite tröst när det händer saker som man inte kan se någon mening med. Barn ska inte behöva bli svårt sjuka men det är ju tyvärr inte så vår verklighet ser ut. Barn blir svårt sjuka och det är svårt att se någon mening med det. Och mening har jag fortfarande svårt att se men din berättelse gav lite tröst till känslan av otillräcklighet. Tänker på er. Värme, lugn, frid och massor av varma kramar.

Anonym sa...

jag hittade hit för ngn vecka sen, erat öde har berört mig oerhört. Vilken fantastisk kille eran Gustav är.

Många tankar o kraft till hela familjen.

kram fr Veronica

Anna sa...

Hittade hit igår och måste gå in och kolla hela tiden. FY FAN - ett barn ska inte genomlida detta. Man blir arg, sorgsen, ledsen.

Finner liksom inga ord som känns rätt.

All kärlek till Er.

Anna

Anonym sa...

Vilken fantastisk människa du är.

Josefin sa...

Peter Pohl är en fantastisk författare. Ni är också fantastiska!

Anonym sa...

Så sant och så fint.
Jag tänker på er i det svåra,

/en mamma från era trakter

Anonym sa...

Tänker på er! Många varma kramar Elin A

Anonym sa...

Visst går det väl att låta bli att skriva svordomar i det här sammanhanget. . . Tack!

Jenn-Penn sa...

jag satt precis igår och tänkte på att Gustav nog är en av dom som har fötts med en gammal själ.. och så får jag läsa den här otroligt vackra berättelsen om än sorgliga. Tänker på er. Kram Jenny (Ayla)

Anonym sa...

Mycket vackra ord.... skickar en tanke och kram till Er i denna stund. /Elin

Elin R sa...

Åh så vackert.

Anonym sa...

All värme och styrka till er. Min tro är att gustav fortsätter leva, bara utan sin sjuka sjuka kropp

Anonym sa...

När man hör hur lilla Gustav kämpar började jag tänka på Mio min Mio
" Genom rosengården med de silverpooplar går jag med min fader,håller hårt hans hand och från det högsta trädet hör jag en ensam fågel sjunga om det grymma landet utanför och mitt hjärta darrar när min faders röst jag hör Mio min Mio"
Träffade Gustav för några veckor sedan,han satt vid matbordet o berättade vilka piller han hade i sin dosa,lilla Gubben.Tänker på Er dag o natt.
Gilla

LaufeLille sa...

Så vackert!
Tänker på er och känner med er, önskar jag kunde skicka extra styrka. Kan inte mer än i tanken.
Många Kramar
En annan Anna igen

Kerstin sa...

Så vackert och så sorgligt. Sitter med en klump i halsen och kan bara känna sorg över att ett barn (och hans familj) ska behöva gå igenom detta. Jag tänker på er varje dag och känner med er.
Hoppas att ni får en fin dag idag.

Anonym sa...

"Se ut och se, så vacker och o så stilla denna dagen är."
M.B.

Anonym sa...

Jag önskar jag kunde hjälpa Gustav att andas...lugnt, fridfullt
Känns så orättvist det ni måste gå igenom.

Tankarna är hos er ständigt..

Kram/H

Annelie sa...

Det finns en jättefin bok som vi fick av vår underbaraa präst, den heter "Larver och trollsländor"
Den kan jag varmt rekomendera er. Fint skillrad för barn...
Kramen
visst kommer du ihåg att du får höra av dig När du vill ?!?!

Anna sa...

Tänker på er fast vi inte känner varandra! Vilken vånda ni går igenom just nu. Styrkekramar!
/En annan Anna

Anonym sa...

Tack. Tack. Tystnad.

Anonym sa...

Shit asså....det här blir för mycket....
//DanneLu