måndag 15 februari 2010

Tröst

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej. Jag gav mig av.

Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret över snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.

När du vaknar i morgonens vila,
är jag tysta fåglar som ila,
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död. Jag gav mig av.

12 kommentarer:

Sabine sa...

Vilken fin dikt. Ta nu hand om dig Anna. Gustav sitter på ett snömoln och tittar ner på dig.
Miljoner kramar från Sabine och Alexander.
Ps. Hann Gustav få Alexanders teckning?
Berättade för honom i går kväll att Gustav dött och då undrade han detta.

izabella sa...

Jag tänker på er. Blev så ledsen och tårarna började rinna trots att jag sitter i skolan. Jag hoppas du finner någon tröst i denna hemska tid du upplever nu. All min kärlek till dig och din familj. Gustav har det bra nu. Det är jag så säker på.

Anonym sa...

All kärlek till er.

Hanna

Karin sa...

Å, finaste Anna!

Väldigt vacker dikt.
Läste om den gamla själen också.
All glädje som Gustav har skänkt!
En underbar pojke!

Stor varm kram!
Karin

Anna sa...

Sabine: Gustav fick teckningen och blev väldigt, väldigt glad. Hälsa Alexander. Tack!

britten sa...

En stor varm kram till dig ..tack för att jag fick följa med på eran tunga svåra resa....Gustav kommer att vaka över dig....

Hanna sa...

Många ljus brann för Gustav igår. Kramar till er alla.

Anonym sa...

Anna, jag har foljt er blogg lange, det ar en av de viktigaste o finaste bloggar jag nansin last! Jag beklagar sa Gustavs vidaregang nu men en dag ses ni igen!
Den har dikten ar sa vacker och passande, manga varma kramar och tankar till er och Gustav.
/Victoria

Cariann sa...

Kanske var det Gustav som kom med solen i går då? Just efter jag läst inlägget igår letade sig en stark solstråle in genom fönstret och sken rakt i ögat på mig. Jag tänkte då att det kanske var Gustav som kom fram till den där vackra platsen som jag är säker på att han befinner sig just nu.

Katarina sa...

OJ så vacker. Tårarna väller över.
Han gav sig av till en bättre plats.Utan sjukdom.

Anonym sa...

Vilka vackra ord om något så ofattbart svårt. Hoppfulla ord värdiga en fin liten kille. Jag känner med er i denna svåra stund och skickar varma tankar, kärlek och hopp till er genom cyberrymden. Tack för inblicken i era liv.
Kramar från en annan mamma till en annan Gustav född 1997

Anonym sa...

Kramar i massor!
Kärlek i massor!