Gosedjuren vakar och SuperStampe är redo.
Indisk mat på sal 10
Från besöket i skolan
Först var det här en blogg om livet som mamma till en pojke med cancer. Nu är det en blogg om livet som mamma till en pojke som dog i cancer. Det handlar om att lära sig leva med sorgen och finna glädjen i livet och i de som finns kvar.
4 kommentarer:
Massor av kramar till hela familjen.
Vilka fina bilder. Jag är en ny läsare som hittade hit via Lotta Greys blogg. Jag uppskattar att få läsa det du skriver. Inte minst tycker jag också att Gustavs Pysselblogg är helt fantastisk!
Att säga att tårarna rullar hjälper ingen, allra minst er. Att säga att man aldrig skulle klara av det själv är helt meningslösa ord. Men glöm inte att vareviga sekund, timme, minut, dygn av en människas liv betyder något. Även om det är svårt att förstå, även om den meningslösa smärtan ett barn måste utstå känns så bortkastad så finns det ett syfte. Ni tar vara på er tid så ömsint och samtidigt så vardagligt som det går. Er Gustav är en stor hjälte och både du och han får utstå mer än varje människa skall kunna klara av. Kärlek i massor//Jessika
Vilken fin pojke du har!
Skicka en kommentar