fredag 5 februari 2010

Om att vara skild.

Min son är mycket sjuk och om några veckor kan jag inte hålla om honom.
Och här sitter jag och tittar på På spåret.
Gustav är hos sin pappa med kusiner och fastrar och jag och Johan och Hugo är på andra sidan stan.
Livet med två hem fortsätter, med cancer eller utan.

53 kommentarer:

Susanne och Samuel sa...

Jag förstår att du vill vara med Gustav hela tiden.
På något sätt känns livet fullkomligt surrealistiskt. Hur mycket orkar man? Vi tänker på er och åker med i en vagn i berg- och dalbanan.

Många varma kramar från Susanne

Cathrin Larsson sa...

Livet är bra orättvist och märkligt. Håll om Gustav så mycket du kan, det vill nog han också! Sen får du samla på dig så mycket intryck du bara får plats med i minnesbanken. På så sätt så är han med dig, även om det inte är fysiskt! Tänker massor på er! Hälsa honom så gott från oss i Östersund!

Anonym sa...

Ja...jag gissar att det är mycket tankar och kännslor hela tiden som kan upplevas som motstridiga i bland. Samtidigt som det är helt ok att det kommer in tankar som gör att du inte tänker på hur det blir sen utan är i nuet och tittar på, på spåret. Och tänker på Gustav som en "vanlig" fredag.
Jag tänker på er och både jag och Leo ler när vi läser om vänner och bio och så. Det kommer ord som "kul, det måste ha varit roligt för Gustav" det är som att jag kan höra i Leos röst hur mycket han vill att Gustav ska må bra, han låter så mjuk på rösten som att han pratar om ett litet barn, omvårdande på något vis.
Skickar styrke kramar för nuet tiller och kärlek.

Medina

Anonym sa...

Blir ledsen när jag läser önskar att ni alla skulle kunna vara tillsammans denna tid med Gustav.

Monica R sa...

som nyskild känner jag igen känslan.. men att nu, inte kunna vara med Gustav hela hela tiden måste kännas som en slags tortyr..

Jag hoppas ni alla kan vara så mycket med G som ni bara vill..

tusen tankar och böner om mirakel från mej <3

kram Monica R

Anonym sa...

Hittade din och Gustavs blogg bara för nån dag sedan, Är själv skild så det vet jag hur det är när dottern är hos sin pappa och inte här. Däremot vet jag inte alls hur det är att vara mamma till ett så sjukt barn. Och som mamma gör det så ont att läsa om hur ni har det.
Tänker på er! Många varma kramar Elin A.

Anonym sa...

Kära Anna
Jag är hemskt lessen att ni drabbats av detta, vilka fina & berörande inlägg du skriver.
Det var länge sen vi sågs men jag följer din blogg & tänker på dig, Gustav & hela familjen.
Många varma kramar från Sara i Gävle!!

Marie80 sa...

Du skriver så starkt och bra i din blogg om din situation och jag tycker att du är en modig och stark kvinna som både orkar och vågar dela med dig av ditt liv, tack för att du gör det. Styrkekramar....

Anonym sa...

Åh fina Anna - jag tänker mycket på dig sedan jag blev varse om din situation. Vill bara skicka en stor kram och många varma hälsningar.
/Anna (Cassel) Weyerhaeuser

Anonym sa...

TUSEN KRAMAR TILL ER!

Anonym sa...

Vilken stark människa du är, mina tårarna bara rinner skulle så gärna vilja krama om er. Min son William är också född 1997, jag kommer skickar pengar till Dodjan fixar. Kramar Jessica

Ellen sa...

Vi är många här ute i mörkret som tänker, hoppas och stödjer. Vi kommer finnas med dig på resan.

Anonym sa...

Hej Anna! Som mamma till 3 barn - som tack & lov (peppar-peppar!) är friska - blir jag så starkt berörd av din blogg & er situation. Att livet kan ta en så snabb vändning, att man som förälder kan känna sig så enormt maktlös... Visst kan barnen ibland vara en riktig "plåga" & man tycker att man inte får göra annat än tjata... MEN man älskar dem alltid ovillkorligt... ;) Som så många tidigare har sagt/skrivit: att förlora ett barn, är det värsta man kan vara med om... Mina tankar är med er! Kärlek & styrkekramar i massor till er alla
/Carina i Sthlm

Alexandra Reichler sa...

Just det... då var det det också.

Åååå....

Pussar i massor!

Singelmamman sa...

Fan! själv kan jag varannan vecka, få hålla om mina tonåringar, så långt jag kan se just nu i alla fall. Försöker formulera en hälsning. Vet faktiskt inte hur jag ska bära mig åt. Vill bara säga att jag inte någonsin kan sätta mig in i vilket helvete det är att ha ett sjukt barn, och dessutom inte få dela tiden med sitt barn. En kram skulle jag vilja ge dig och Gustav, och Klara och alla andra av Gustavs nära och kära.

Anonym sa...

Hej! Jag kokar in här o läser, brukar aldrig kommentera. Tänker på er många gånger varje dag o tänder ljus för Gustav o er familj om kvällarna. Du skriver så fint o vilken fin pojke du har. Jag har inget sjuk barn, men ett varannan veckas boende. Kan ni inte överenskomma om att vara tillsammans allihopa under denna sista tid och lägga allt annat åt sidan? Förstår att du lider o inget annat än Gustav är ju det viktiga nu. Om det är viktigt för dig så stå på dig så att du inte ångrar dig! Varma kramar o massa hopp skickar jag

Anonym sa...

Livet, livet. Tänk att livet kan göra så fruktansvärt ont. Tänk att man vågar skaffa barn. Visst, om sorg inte fanns skulle glädje inte heller finnas. Men jag tycker att priset i erat
fall har varit omåttligt högt. Men livet...det går vidare och tränger sig på med växelvis boende, tvätt, matlagning, myskvällar och melodifestivaler. Det är märkligt... att tiden liksom inte stannar eller hejdar sig.
Jag hoppas att du får möjlighet att vila och glöm för allt i världen inte att äta! :) kram Elisabeth Fridas mamma

Anonym sa...

Jag har läst både din och Gustavs blogg och ser att han längtar efter att vara hos dej väldigt ofta och mycket! Varför lämnar du honom?
En dag när han har längtat och längtat och äntligen får komma så ska du bort och skjutsar honom tillbaks till hans pappa. Jag förstår inte hur man kan lämna sitt barn och alltså välja nånting annat i den situation som ni befinner er i!!??

Anonym sa...

Jag håller helt med föregående talare. Det gör ont i hjärtat att läsa. Jag skulle aldrig viljat eller kunna vara ifrån mitt sjuka barn. I bland märker man att när det kommer in en ny kärlek och nya barn då glöms liksom de andra barnen bort.

A&T sa...

Förundras över varför de som skickar elaka förståsigpåarkommentarer alltid är anonyma?

*Det krävs ett stort hjärta för att förstå att ens barn behöver sin andra förälder också oavsett vad.

*Det krävs ett stort sinne för att inse att man med ett dödssjukt barn lever under en ständig tortyrliknande anspänning och att man för att orka kanske ibland behöver litet distans.

*Det krävs en mamma för att se att alla ens barn, inte bara den som är sjuk behöver en hela tiden.

**Du är fantastisk Anna!!

Kram en annan Anna

Anna sa...

Ja, visst är jag en hemsk mamma som väljer att vara en kväll med min bäbis som jag knappt sett på en vecka så att Gustav ska få vara hos sin pappa som han behöver precis lika mycket som mig.
Tack Anna och Elisabeth och alla andra som peppar och förstår.

Ingrid sa...

Gustav skulle inte kunna ha en bättre mamma!
Du är fantastisk som orkar!

Anonym sa...

Väljer man att kommentera på ett elakt sätt till nån man inte ens känner och som dessutom befinner sig i oändlig sorg och kaos, och som har gjort och gör allt i sin makt för sitt sjuka barn, då mår man nog inte riktigt bra själv. Det är egentligen inte ens värt att bemöta nåt så oerhört korkat. Jag gör det ändå för jag blir så upprörd!!
Anna, du är en fantastisk mamma! Att vara separerad från sitt/sina barn ofrivilligt är plågsamt även med friska barn, tycker jag. Men alla barn behöver båda föräldrarna lika mycket. Förstår man inte det, är det istället dags att börja tänka på hur man är som förälder.
Tänker på er och önskar att allt bara vore en mardröm.
Stor kram från Petra

Jenny sa...

Varmaste kramar till dig och din familj Anna. Jag förlorade min son i cancer när jag var separerad. Det var oerhört svårt att inte vara nära honom hela tiden men jag fick chans att hämta lite nya krafter, vilket jag tror gynnar våra barn otroligt mycket. Den situationen ni lever i är oerhört pressande. KRAM

Bjorkholm08 sa...

Anonyma elaka kommentarer från människor som sitter uppe mitt i natten och skriver... jag får rysningar... Dessutom kan det vara samma person som håller med sig själv från föregående inlägg och då är man ju inte riktigt riktig :-) Pussar och kramar!

Eliza sa...

Visst är det konstigt. Det går inte att hålla kvar någonting även om man vill och tycker att det skulle vara självklart när man har fått veta att det är så lite tid kvar. Men att titta på något så "trivialt" som På Spåret kan vara precis det som behövs när hela verkligheten gungar och inte går att förstå.
Ta hand om varandra. Ni klarar det. Vi människor kan bära och lära oss att leva med så mycket mer än vad vi tror. Även när det är för jävligt, orättvist och åt helvete fel det som sker oss. Kärlek.

Evelina sa...

Hej vill säga att jag tänker på er i massor och tycker du skriver helt fantastiskt om Gustav och ert liv som är ett helvete.Vi misste vår flicka för 8 månader sedan och det som ständigt plågar en är allt man inte hann säga till henne och allt som vi aldrig fick göra tillsammans,vi visste inte att hon inte skulle överleva ondskan så alla dagar va som vanligt.Hade jag vetat så skulle jag nog gjort det lite annorlunda.Ta hand om varandra och all tid ni kan få,självklart måste Gustav och hans Pappa också få tid tillsammans och ni behöver även liten egen tid för att orka.Tänker på er.Kram Cilla mamma till en ängel som är djupt älskad och saknad

Hanna sa...

Men herregud! vilka osympatiska och tragiska och puckade människor det finns!

Varför läsa kan man ju undra?

Barn behöver alla sina föräldrar och föräldrar alla sina barn, men kanske inte samtidigt...

Kram

Anonym sa...

Varför kan ni inte vara tillsammans allihopa sista tiden i Gustavs liv?

Ingunn sa...

Anna, blir så upprörd över knäppa personers inlägg... All kärlek och styrka till Dig, Gustav, Daniel och Klara!!
Tänker på er!
Ingunn

Anonym sa...

hålller med föregående, snälla lämna bara kommentarer som stärker, ingen behöver någon som spelar på ens samvete i den största av sorgetider.
jag tycker i allafall att ni är fantastiska och ni gör det som passar Er, ni är ju två föräldrar. Tittar till era bloggar varje dag.
kram Sara L H

pejori sa...

Jag förstår inte heller, varför man ska posta elaka komentarer, i en blogg.
Lärde mig tidigt att "har du inget snällt att säga, så var tyst"

Visst ska ditt barn ha båda sina föräldrar, och visst behöver du också få tid med ditt övriga liv.
Det är lätt att säga, "strunta i elaka komentarer" men det är svårt, då en liten tagg sitter kvar.

Önska er allt gott och sänder styrkekramar till en strålande bra mamma, som låter sitt barn få pappatid också.

Anonym sa...

Vilket otroligt dumt inlägg. Kommer med all sannolikhet från samma person vilket gör det hela ännu dummare...anonymt såklart.

Blir riktigt förbannad att någon har mage att på det sättet försöka ta av den energi som du behöver till så mycket annat.

Anna du är helt fantastisk och som sagt..det är inte bara sjuka barn som behöver sina föräldrar.
Styrkekramar /Elin

Anonym sa...

Usch. Tycker synd om er alla för att ni ska vara tvungna att läsa sådana okänsliga kommentarer som nattens anonyma inlägg. Tänker på er och vet att ni är de allra bästa föräldrar och bonusföräldrar som Gustav kunnat få!

Lars N

Anonym sa...

Jag tror inte det är menat som elaka kommentarer. Dessa människor vet bara inte hur det är att leva med ett cancersjukt barn plus att ha andra barn hemma. Jag kan också känna att om något skulle hända mina barn så skulle jag vara med dem varje sekund av dygnet. Men samtidigt inser jag att det är ju ingen magsjuka vi pratar om som går över efter några dygn. Självklart måste man hämta krafter ibland. Det är svårt att sätta sig in hur det är eftersom det är så skrämmande och man vill eller vågar inte ens tänka tanken. Massa styrke kramar till er alla
Annika

Jessica sa...

Brukar titta in och läsa här men inte skrivit tidigare men nu kan jag inte låta bli!
Hur kan man skriva så dumma komentarer om att lämna sin sjuka son! Nu är det väl så att hon har förstånd och är förnufftig som inser att hon inte gjort sitt barn själv utan det finns en till som har rätten att umgås med sin son.
Massor av kramar till dig Anna!

Anonym sa...

Hej Anna!
Jag måste säga att du verkar hantera allt detta på ett fantastiskt sätt och jag är övertygad om att Gustav, Klara och Hugo har det absolut så bra som de kan i nuvarande situation. Jag vet att du är en fantastisk mamma!
Sara

Singelmamman sa...

Anna du visar enormt mycket styrka som inte raderar de idiotiska kommentarerna! Och du/ni anonyma som skriver, tala om vem ni är, stå för era kommentarer eller ge fan i att skriva. Att gömma sig bakom en anonym avsändare är den lägsta formen som finns.
Gustav behöver både sin mamma och sin pappa, att som du/ni gör sätta er över andra människors liv är så lågt. Lägg ner och lägg av!
Ann

Inger sa...

Anna! Du är en fantastisk mamma!

Ida sa...

Personen som lämnade sitt patetiska inlägg 01.51 borde istället sätta sig och ta sig en funderare över sina egna val. Så lågt att ta ut sin ilska över någon man inte ens känner, då Anna dessutom fattat fantastiskt kloka beslut, trots sin svåra situation. Och herre gug! Vi lever inte på stenåldern. Såklart att båda föräldrarna måste få träffa sitt barn. Starkt av henne snarare, säger jag!

Anonym sa...

Hej
Har suttit och läst din blogg som jag av en slump hittade.Så ledsen jag blir över att barn blir så svårt sjuka.Mina varmaste tankar till dig och din fina familj. Många varma kramar från en bloggläsare

Anonym sa...

Jag blir så jävla förbannad när jag läser i kommentatorsfältet att nån idiot skriver att man glömmer bort sina särkullsbarn när det blir ny man och nya barn.
Lyssna ALDRIG PÅ DET DÄR!!!

Anna du är en fantastisk mamma!!!!

Jag blir extremt illa berörd.
Förstår att du måste bli det också, Anna!
Men ta aldrig åt dig.
ALdrig.
Det är inte klokt... jag skulle vilja fortsätta och skälla, skrika och gapa här i det här lilla fältet i en evighet.
Korkade människor.

De är alla våra barn.
Allihop.
Oavsett pappa.
Jag känner mig halv när min pojk åker till sin pappa... men det är ju för guds skull hans pappa.
Det skulle vara mer egoistiskt av mig mot mitt barn att bara hålla honom för mig själv.
Hej hej

Gurra G sa...

"#¤ vilka otroligt onödiga kommentarer!

Att jag inte ska få vara med min mamma! Jag har alltid(nästan)tyckt att alla har varit så snälla när dom sskickat kommentarer och så får man höra att dom tycker min mamma är dålig mamma för jag är hos min pappa nån dag när jag fortfarande finns!

Så SNÄLLA ta bort dom där kommentarerna och ni/du som skrev dom LÄS FÖR FAN INTE BLOGGEN DÅ.

Och ni som inte fattat varför vi inte kan vara med varandra jag Klara, mamma och pappa tänk efter igen

Anonym sa...

Usha, har följt din blogg i några månader nu och alltid tyckt ni varit så starka och bra. Men sen ni fick beskedet har jag verkligen tyckt synd om er, jag blev helt chockad!

Jag tkr det vore kul om du kunde skriva en sammanfattning om det som hänt, då kanske fler kan få förståelse för er.

hare bra, kram

Anonym sa...

Jag tycker vi alla glömmer de elaka kommentarerna nu.. Är övertygad om att dessa personer skäms eller ångrar sitt klumpiga uttalande . Snälla skriv bara positiva, stärkande kommentarer fr.o.m. Nu. Det är ju det Anna och hennes familj behöver mest just nu.Ingen ide att ödsla energi på dåliga saker. Massor med styrkekramar och kärlek till Er.
MVH Carina

Mirjana sa...

Anna, Gustav,

Det var någon sjuk/störd människa som inte kan på något annat sätt dra uppmärksamhet till sig.

Ignorera sådana!

Gustav,
klart du ska vara med din pappa och alla andra i familjen som älskar dig….det finns inte många barn som är mer älskade än dig. Fokusera på all kärlek som du får av nära och kära, och lite från oss - okända bloggläsare.

Kram//Mirjana

Maria (Ax) Gustavson sa...

Anna du är en UNDERBAR mamma & Daniel en UNDERBAR pappa & Johan en UNDERBAR bonuspappa Gustav, Klara & Hugo skulle inte kunna ha en bättre familj <3 kärlek åt alla <3 alla har sammar rätt att träffa sina barn tack & lov!! <3

p & k Maria, Stefan, Jonathan & Amanda

Micke K sa...

Heja Gurra! Något jag vet nåt om är att det finns en massa galningar som har åsikter om morsor o farsor som inte bor ihop längre, o vad de borde eller inte borde göra. Du ber dem fara o flyga, och det borde jag också ha gjort. Heja Gurra!

marika sa...

Anna & Gustav!<3

Anna, du är en så bra mamma som du kan bara vara! Det vet bäst Gustav, Klara, Hugo och du om!Strunta i dumma kommentarer från männsikor som har total brist på insikt i din situation och okunskap för att överhuvudtaget kommentera din situation.

En sån svår situation som innebär sitt barns sjukdom, en så djup kris och sorg är svårt att sätta sig i. Men vi är så många som tänker och känner med er!

Gustav, du är en så klok och fantastiskt smart pojke. Mogen och kärleksfull. Ditt sätt att skriva inlägg och beskriva dina känslor samt tankar är så berörande genom hjärtat ända tills ryggmärgen. Det är inte rättvist men det sägs att de finaste människor blir kallade tidigt.

Jag skickar de varmaste hälsningar och kramar till er...

Marika

Anonym sa...

Usch för de idiotiska inläggen, fy och blää. Vad denna familj gör i denna jobbiga situation är väl ändå upp till dem.

Varma goa kramar till Er alla i familjen.

podo sa...

va jag blir mest arg över när man inte kan förstå hur man kan lämmna sitt sjuka barn, men gustavs pappa då? bara för att han inte skriver en fin blogg ska inte han få ha sin tid med sin lika älskade son som mammans.
så sluta skriv en massa dumma komentarer och tänk lite längre istället, varför lägga ner en massa tid på att tänka ut sånt när ni kan ringa till en vän eller sitt barn och säg nått snällt, det kanske behövs..
kämpa på

Anna sa...

Jag undrar hur idioten kan "se" att G vill vara hos dig ofta och mycket, genom att ha läst bloggarna. Ganska vågat att uttala sig så när personen inte ens känner er! Grrrr....

Moa sa...

Hoppas du är stark och struntar i de dumma kommentarerna. Tyvärr verkar det inte vara en helt ovanlig fördom - att mamman är den som älskar barnen mest och som barnen älskar mest och att pappan är något andrahandsalternativ. Ni vet bättre. Många kramar!