torsdag 4 februari 2010

Avatar.

Det var i alla fall mitt starkaste biobesök. Ni som sett filmen förstår att symboliken kändes rätt stark. Mest tagen var fröken Karin över filmen. Den är rätt brutal och själv hade jag önskat att dom inte skövlat hela skiten, ett lyckligare slut hade passat mig bättre. Gustav var väldigt nöjd men mycket trött efteråt. Han orkade inte följa med till mormor och morfar efteråt och fira Johan med smörgåstårta.

Jag är så trött och skulle vilja sova en vecka. Jag vill liksom inte missa något av det som händer nu och samtidigt gömmer jag mig och flyr in i datorn, i min blogg och andras. Jag och Klara har börjat titta på Gilmore girls och det är ett skönt sätt att fly den jobbiga verkligheten. Jag har världens kortaste minne. Verkligen guldfisk. Kommer inte ihåg vad jag ska säga ibland när jag påbörjat en mening, stoppar bröd i rosten och blir sen förvånad när de ploppar upp.

Och så vet jag inte hur jag ska kunna tacka alla som hjälper till och skänker gåvor och fixar och grejar. Men ni vet ju själva förstås och jag hoppas ni känner vår tacksamhet. Jag kan inte svara på alla era sms- då skulle jag inte hinna göra annat.

Och Silke. Gustav tycker om blåa och vita blommor. Puss till dig. Vi får prata mer om ditt projekt sen.

Om ni gjort mat. Prata med Linda, hon har nyckel. Och om nån har vägarna förbi sjukhuset, kan ni lämna ett paket kaffe till avdelningen.

Gustav är glad för att klass 11 bakar och vill skänka pengarna till Dodaj fixar men sa att dom kanske borde ta dom själva och göra nåt kul för... Han är för söt.

Nu slutar jag använda bloggen som telegraf, jag lovar.

Kanske, kanske kommer Gustav offra sin lördagkväll för mig och Melodifestivalen.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Hälsa att det vi tycker är kul är att han blir glad!

/11:a

anneli sa...

Å vad glad jag bli när jag läser att ni haft en underbar dag.'Hoppas att morgomdagen bli lika fin.... Bli rden inte det så har ni iallafall haft en underbar dag idag.
Kram till er alla...

Anonym sa...

Tack för en toppendag! Glada, glada röster hördes från skolan när nyheten släpptes om bion, men ännu viktigare var att de skulle få träffa Gustav på nytt! Nu har vi fått kraft! nu önskar vi bara att du får sova en stund och samla kraft, det önskar vi dig verkligen! Fridas mamma

Annelie sa...

KOm bort...
Det jag menade var att då har ni minnet av den hör dagen på ert pluskonto..
Kram

Anonym sa...

Du delar med dej av er närvaro på ett så starkt sätt - jag beundrar dej mycket.
Hamnade här för några dagar sen av en slump och nu finns ni i mina tankar många gånger per dag.Så nog skriver du på ett tydligt vis.
Så fint att Gustav orkar träffa sina kompisar. Gustav är en hjälte av stora mått. Fantastiskt vad mycket pengar han samlat in till cancerfonden.
Hoppas du får lite vila och samla ny kraft .

Annika sa...

Nu har jag läst mer eller mindre allt i din blogg från början. Och jag vill så gärna ha ett lyckligt slut. Tänker på er och det ofattbara ni lever i. Jag måste komma ihåg att alltid uppskatta varendaste dag i mitt liv med vanliga, fjuttiga problem. Imorgon ska jag sätta in pengar på Dodaj fixar. Kramar till er.

Alexandra Reichler sa...

Anneli här ovanför sa det jag ville säga. Fint att ni haft en bra dag. Det är nuet som räknas.

KRAM!!!

Annalena sa...

Ni äger!!

Cathrin Larsson sa...

Hej! Vi har precis hittat till din och Gustavs bloggar! Petra och Louie berättade att ni var tillbaka på sjukhuset igen. Självklart beklagar vi anledningen att ni är tillbaka, men det glädjer oss att han är så pass pigg att han orkar roa sig! Hälsa Gustav så mycket från oss alla! Många kramar från lilla Vincent och hans föräldrar!

Mirjana sa...

Oh, vilka trevliga upplevelser. Önskar många såna i fortsättningen. Någon har föreslagit att man kan sätta in pengar för Gustav så han har råd för flera såna roliga aktiviteter. Bra förslag! Håller med!
trevlig helg //Mirjana

FutureHope sa...

Skönt att bion var en upplevelse. Min dotter har sett den och tyckte mycket om den. Förstår så väl att du vill njuta av varje stund. Önskar er lycka.

Singelmamman sa...

Att använda bloggen som en telegraf är väl lysande! Och Annika formulerade så väl vad jag känner men inte kan formulera.