söndag 21 februari 2010

Kaniner på väg.

 
 Hugo och Storebror på väg till Anton i Eskilstuna.

När Gustav för snart fyra veckor sedan fick veta att man inte kunde stoppa tumören grät han en stund. Sen sa han: Anton får kaninerna och Klara får min dator. Anton är en pojke i Eskilstuna som är sju år och har samma sjukdom som Gustav men där den vanliga behandlingen fungerar. Jag borde ha skickat dom redan då men dom har fram till i fredags suttit på köksbordet och väntat och undrat över sitt nya hem och sin nya lekkamrat.

Annars var det inte särskilt mycket som Gustav planerade för. Krokodilen skulle Elma få och dom gamla spelen ville han att jag skulle skicka till CAST. Resten är upp till oss att bestämma.
 

13 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint av honom... Han verkade vara en så fin kille.
Min Evelina tänkte också ut några saker som bebisen jag hade i magen, men som hon aldrig hann träffa, skulle få. Hon tänkte aldrig på att köpa saker till sig själv utan bara gav till andra. De måste vara en gåva dessa våra barn. Alldeles underbart goa och fina och så skulle deras tid bli så kort... Fattar det inte...
Varm styrkekram från en sorgesyster
(Isa med Evelina i hjärtat)

Cattis sa...

Men så go han var Gustav. Har ju följt Gustavs blogg bara ett kort tag och jag har många gånger under tiden sagt till mig själv, HUR klarar man av ett sådant besked som Gustav fick att inget fanns mer att göra? Å jag ryser utmed hela ryggraden när jag läser om barn som drabbas av denna hemska sjukdom.
Han var en helt otrolig kille er Gustav må jag säga.
Lyckliga de som får ärva hans saker för det kommer verkligen från en riktig hjälte!!
Jag tror han har det gott nu på den andra sidan och där kommer inga sjukdommar innanför portarna.

Vila i frid lille Gustav.

Anonym sa...

Anna, inte är det konstigt att kaninerna har suttit på köksbordet...Vi tänker på er.
Familjen Sjödin genom Annica

Noomie sa...

Fint av honom att han alltid tänkte på andra. Världen är allt bra orättvis.

Anonym sa...

vilken otroligt fin kille Gustav var!!!!!

kramar från Leos mamma

FutureHope sa...

Underbar pojke din son! Skickar styrka tankar inför allt som ska komma.

Camilla sa...

Gustav var verkligen en hjälte och en speciell kille!! Nu har ju inte vi haft förmånen att få träffa honom, men av hans fina handlingar så förstår vi det...Jag finner inga ord för hur fantastiska Gustav och du verkar vara! Jag kan lova att kaninerna blir väl omhändertagna och väldigt uppskattade.Kram från Camilla (Antons mamma).

Helena sa...

Ååå ja fattar inte hur ni klarar det här (inte för att ni har nåt val) jag blir helt otröstlig bara jag läser om er, men GUSTAV ja vad ska man säga HELT fantastisk, vilken styrka att ge bort sina saker. Kramar från en annan trebarnsmamma med en man som gått igenom samma sak, men klarat sig ( än så länge) !!

Cariann sa...

Underbara Gusten! Så go' med alla sina kramisar. Hoppas kaninerna får en bra resa till sin nya kompis.

Sandra sa...

Vilket stort hjärta! Tänkte på alla andra mitt i detta kaos, vilken klippa! Alla styrkekramar till er <3

Anonym sa...

Vilken fantastisk kille ni har! Enormt stort hjärta...

Tänker på er!

Kram från Lisa

Singelmamman sa...

Vilka fina kaniner, och så fint av Gustav att tänka på andra. Tack igen, fantastiska Anna, för att du delar med dig av ditt liv till mig som du inte känner.

Cathrin sa...

Det är fantastiskt att han kunde tänka på sånna saker som vart vissa saker skulle ta vägen. Det var massor med hjärta i din fina pojke! Jag antar att du aldrig kommer att kunna förklara hur stolt du är över honom, jag tycker ju att det är svårt att finna ord för hur fin han var - och då träffades vi ju bara en kort tid! Massor med styrkekramar till er!