lördag 13 februari 2010

Annas andrum.

Oj, oj, oj vad jobbigt det är nu. Aldrig förr har min tillvaro så mycket som nu liknat en berg- och dalbana. Jag pendlar inte mellan hopp och förtvivlan, snarare mellan väntan och förtvivlan. Mellan glädje och sorg. Mellan ångest och ångest. Mellan gråt och ledsamhet. Pendlar mellan att förtränga och att försöka förstå. Vi ser hur Gustav blir svagare men han orkar sitta uppe ibland. Korta och ibland längre stunder. Varje sekund är dyrbar med honom samtidigt som det är jobbigt att se. Vi sover på en stor sal Johan, Daniel, Klara, Gustav och jag. Hugo sover med mormor och morfar men dom är här med honom rätt ofta. Jag har blivit förkyld, nyser och snorar mest hela tiden och äter alvedon mot en besvärlig huvudvärk. Och så gråter man på det... Ni kan ju tänka er hur jag ser ut.


Har funderat lite kring den nya insamlingen. Några av våra vänner startade den förra veckan för att på detta sätt lätta lite på vår börda. Många har frågat vad dom kan göra för oss och ingen kan fixa det omöjliga. Annas andrum är det näst bästa. Jag har funderat mycket i det moraliska att länka här till en insamling som går till mig och min familj, inte till cancersjuka barn. Jag har mellan fem och tio tusen läsare varje dag och jag tänker så här. Jag delar med mig av mina tankar och erfarenheter, bjuder er att följa med på den här resan. Det jag får tillbaka är uppmärksamhet och bekräftelse i kommentarerna. Och förhoppningsvis hjälp att ta med min familj på en andrumsresa utan att behöva lägga ner massor av tid till att söka pengar från krångliga fonder.

Jag ser att många fortsätter att sätta in pengar på Dodaj fixar. Den insamlingen har nått målet och Huddinge kommer att få det Gustav önskade. Det finns fler insamlingar. Jag vill leva är en som ofta kontrolleras av en liten bror som nyligen mist sin Storasyster. Barncancerföreningen Norra är en annan.

47 kommentarer:

FutureHope sa...

Ser inget fel i att människor vill hjälpa er. Det är ju frivilligt att skänka eller hur? Det måste vara upp till var och en, känn ingen skuld för det. Tänker på er.

Anonym sa...

Jag ser inget fel med att du länkar till denna insamling, ni är verkligen värda en andrumsresa!!! Tänker på er! Kram från en annan mamma

Anonym sa...

Vi ber för Gustav varje dag.
Kärleken är starkare än döden.

Anonym sa...

Anna, klart du ska länka. Tänker på er ni finns med i hjärtat hela tiden. Kram malinb

Anonym sa...

Lilla gumman! klart du ska länka! Vem i hela världen skulle vilja byta med er??? Då är ju en resa det absolut minsta ni är värda!!!! Stor kram

Madde sa...

Jag tänker på er ständigt. vill verkligen inte veta hur det är att vara er. Ni förtjänar varje andrum ni kan få - både nu och senare! En stor kram till er alla

pejori sa...

Håller med alla tidigare inlägg.
Klart du ska länka.
Ingen insamling i världen kan hindra det som nu sker, och att kunna släppa allt praktiskt när "denna resa är över", är bara gott. Då tar en ny resa vid.
Syftet är gott, ändamålet är gott och det är något ni ska ta emot.
Glöm "jantelagen" då INGEN skulle vilja byta sits med er.

När den dagen kommer, så res om det så är till världen ände.

Massa styrke och tröst-kramar.
Eva B

Lejonkvinnan sa...

Visst ska du länka!
Det ni går igenom ska ingen behöva gå igenom. När nu trots allt det ofattbara inträffar så måste ni ta till er allt stöd och hjälp som ni kan få! För ni måste orka, nu och senare!
Tänker på er !

Många varma kramar!

Anonym sa...

Jag tycker att denna insamling är omoralisk. Få andra att skänka pengar för att ens barn ska dö.... Min sambo dog för 5 år sedan och mina barn blev faderslösa. Och nu behöver jag en ny bil. Vem vill skänka???

Anonym sa...

Jag är glad mitt i bedrövelsen över att få en möjlighet att bidra på något sätt. Jag har svårt att tänka mig ett mer behjärtansvärt ändamål att skänka en slant till!

Eftersom jag själv är så kallat syskon-till-sjukt-barn vet jag hur viktigt det är att hela familjen får vara med och jag tycker att det är jättebra att ni inkluderar Klara i situationen.

/"Medmamma"

Anonym sa...

Hej Anna,
ta all hjälp som ni kan få. Har följt ert livsöde ett par veckor och skulle inte vilja vara i era kläder nu. Jag har själv tre barn och min yngsta är lika gamal som Gustav. Man känner sig sårbar när man läser din Blogg, kan vara nog så viktigt för oss med friska barn att inse att allt är inte för evigt. Man ska ta vara på och njuta av allt....lätt att säga, men så länge allt flyter på så tar man allt för givet. Jag vill iallafall tacka dig för att jag får vara med på er mardrömsresa, kanske gör det mig mer ödmjuk mot livet och mina medmänniskor. Allt har en menning sägs det, i ert fall har man ju svårt att se vad det är.
Kramar i mängder till Dig och din Familj.
Anna-Lena

pejori sa...

TILL DEJ DU ANONYMA SOM TYCKER INSAMLINGEN ÄR OMORALISK!!!!!

Strunta i att ge om du inte vill.Det är frivilligt!!!!
Men skriv inte denna skit, och läs inte om det stör dig, att det finns folk som vill hjälpa och stötta.

Tråkigt med din man, men spy inte din galla här!!!!
Eva B

Stina sa...

arrrgg....blir så förbannad!! ännu en sån där j-la idiotkommentar. man förstår ju varför dom som lämnar negativa kommentarer alltid är anonyma...

Anna! Du gör verkligen inget omoraliskt i att länka till insamlingen! Den är ett utmärkt sätt för oss runtomkring dig att få göra NÅNTING, hjälpa till på det sätt som går även om vi önskar att vi kunde göra så mkt mer. Låter mest som att den som skrev kommentarer är avundsjuk på att inget liknande gjordes för henne...

Kramar i massor

pejori sa...

Det är med alla säkerhet SAMMA person, som hela tiden har bestämt sig för att såra och skada Anna så mycket h*n orkar.

Att skriva sådana komentarer, visar bara på, en djup bitterhet och ett otroligt mäniskoförakt...
SKÄMS!!!!
Eva B

Anita sa...

Nu måste jag ta den anonyma skribenten som tyckte att insamlingen var omoralisk.

H*n skriver sin åsikt på ett inte alls otrevligt sätt. Vi måste ju ändå få tycka olika.

Det största människoföraktet tycker jag att ni som inte kan acceptera detta har.

Och märk väl.... jag har inte sagt min åsikt om insamlingen.

Jag ber en bön och tänder ett ljus för Gustav.

// Anita

pejori sa...

Ja du Anita.
Visst får vi tycka vad vi vill.
MEN att sätta tyckande i ord, i det här läget, är liiite överkurs.

Jag har inga som helst problem med, att folk tycker olika.
Det jag har problem med, är att man måste säga "sin mening" i alla lägen, kosta vad det kosta vill och oavsett hur mycket man skadar.
DET HAR JAG PROBLEM MED!!!!

Anonym sa...

När dodaj hade uppnått 100`så tänkte jag tanken att det borde bli en insamling till er som familj, för att livet, trots obeskrivlig sorg, ändå måste gå vidare, . Blir därför jätteglad att någon tagit intiativet. Det finns ingen diskussion om moraliskt eller omoraliskt, bara ett öde. Så det är klart att vi bidrar till ett andrum
kram Sara L H

Anonym sa...

Jag tänker så här : omoraliskt eller inte,det är inte det som är huvudfrågan. Som många andra hamnade jag här av en slump .läser och gråter över ett barn jag inte känner. Man får ont i hjärtat och känner sig förtvivlat maktlös. Och just för att man känner sig så ledsen,förtvilad över det orättvisa som händer så önskar man så gärna att man kunde göra NÅGOT som hjälpte.Något.Vad som helst.Att bidra till Insamlingen till Anna med familj är ett sätt att känna att man faktiskt gör något.En liten liten skillnad och ett sätt att försöka ge lite hopp,lite andrum i en hopplös förtvivlad situation.Många har säkert liksom jag egna barn och kan inte hjälpa den skräck man känner att det skulle drabba ens egen familj. Det är ofattbart,hemskt och fruktansvärt tragiskt. Och de flesta vill bara känna att de kan göra skillnad.//Lena

Anonym sa...

Anna, jag ser ingenting omoraliskt i att dina vänner startat en insamling! På ett så ödmjukt sätt berättar du om den och att det faktiskt skulle hjälpa er som familj i sorgearbetet. Det är så många människor som går omkring med er i tankarna, och det känns fint om man faktiskt kan göra något om man så vill. Det är fullkomligt frivilligt om man vill skänka pengar till en sådan insamling, och därför tycker jag att en endaste negativ kommentar är en för mycket - även om det kommer från en person som själv haft och har det jobbigt. Det är inte relevant, i ett sånt här läge handlar det faktiskt inte om rättvisa. Nej, ödsla inte tid på negativa kommentarer utan sänd goda tankar till familjen istället, och kanske en slant om man vill.

Med de varmaste hälsningarna från Paula

Anonym sa...

Jag är besviken i dig, Anna....
Det är fel! Med den nya insamlingen.

Anonym som tyckte förut att du var en fantastisk kvinna

Lisa sa...

Nu kan jag inte vara tyst!
Anna ÄR en fantastisk kvinna som INTE startat insamlingen själv. Det är de medmänniskor givits den underbara möjligheten att lära känna henne och hennes familj som startat insamligen för att på något sätt kunna hjälpa och stötta i det outsägligt svåra som sker. Låt var och en bestämma själv hur man vill/kan stötta!

Kirsten sa...

Här ska väl inte tyckas till !! Diskuteras eller röras om. Respekt och ödmjukhet för vad denna familj går igenom just nu, medan andra har sin vardag. Ni lever i en vacumtid kära Anna. Känner så väl igen den väntan.. Skickar goda tankar och varma kramar !

Stina sa...

Du ÄR en fantastisk kvinna Anna! Tro aldrig nåt annat!!

Anonym sa...

Så många människor i världen behöver så mycket, var ska man börja och hur ska man välja.

Jag väljer att skänka till forskning och till insamlingar som stöttar fler än en drabbade, som t ex "Dodaj".

Skänker hellre till Haitis drabbade än till en resa för Gustavs efterlevande.

Tycker det är ett fint initiativ av Annas vänner att starta en insamling till Anna, skulle nog tycka det kändes bättre att hålla denna insamling internt i kompiskretsen.

Tror inte mina tankar för Gustav och hans familj är solkigare än någon annas, inte mindre empatisk, tror inte mina tårar är färre.
Hoppas verkligen att Anna med familj får ihop till en resa.

J

Anonym sa...

De som inte har något konstruktivt att kommentera på denna blogg bör avstå från att skriva. Alla dessa inlägg huruvida man bör eller inte bör göra är fullständigt irrelevanta och hör inte hemma här.

Johan sa...

Ni ska vara medvetna om att Gustav läser kommentarerna när han är vaken och orkar. Han orkar inte så mycket just nu, men det han gör ska väl inte behöva solkas av att några inte tycker att det är ok för Anna att länka dit. Han blir ledsen och nedstämd när han läser vissa av kommentarerna som skrivs.
Som tidigare skrivare skrivit, sätt inte in pengar om du inte vill, men säg inte till andra att dom gör fel när dom gör det.

Monica R sa...

varmaste kramar och omtanke sänder jag.. liksom all ork jag bara kan få iväg åt ditt håll..

jag håller med "medmamma" som varit syskon till ett sjukt syskon.. och jag tror att alla vi som varit i den sitsen själva inte ser något galet med den här insamlingen.. för vi _vet_ vad det handlar om..

låt alla andra kommentarer gå dej förbi, tillåt dej inte att stanna vid dom, eller att bry dej om dom.. för det är INTE vad du behöver nu..

all positiv energi och kärlek till dej, Gustav och alla dina, som delar den här stunden..

varm kram Monica R

Anonym sa...

Anna, Johan och Gustav om du läser: Internet och bloggar för ju det med sig att man gör sig offentlig får pepp och glädje men man gör sig även utsatt och sårbar. Och när jag läser kommentarerna så känns det ändå som att alla vill er gott på nåt sätt. Vissa har kanske inte riktigt förmågan att uttrycka vad de egentligen vill säga.. men säger det de vill och där saknar förmåga till nyanser och inkänning.

Tänk kärlek - säger Ulrica, 36, tvåbansmamma döende i cancer - på sin blogg. Klokt - och kanske svårt men ja - så viktigt. Och egentligen så självklart såhär i landet mellan liv och död.
Varma tankar till er alla/Magdalena

Anonym sa...

Jag häpnar över att en människa kan välja att skriva negativa och elaka kommentarer i denna blogg. Har du inget medmänskligt att skriva; avstå!

Anna, att få vara med och bidra tillsammans med andra till något som kan bli gott i det ofattbara, är en ynnest. Underbar idé att starta insamlingen; tack för den!
Du och ni är alldeles underbara!
Fortsatta tankar och känslor från Pärkällarvägen genom, Annica

Sandra sa...

Ingen, oavsett vad man upplevt i livet, kan till fullo sätta sig in i er situation. Ingen skulle vilja byta plats. Ingen har rätt att döma.

Alla berörs av dina inlägg och många vill hjälpa. Ni har gjort så mycket för andra. Förutom att genom kloka ord ge perspektiv på livet och vad som är väsentligt, kommer sjuka barn få det mycket bättre i Huddinge fortsättningsvis.

Självklart ska du länka till den insamling dina vänner godhjärtat har skapat av välvilja. Många vill hjälpa, men ingen har vetat hur.
Din blogg handlar ju om dig och din familj och inte cancersjuka barn generellt. Insamlingen är ju därmed i högsta grad väsentlig. Dessutom har ni redan gjort en av de större privata insamlingarna till barncancerfonden just nu och dessutom länkat till andras... Ni har gjort mer för andra på mycket kort tid än vad andra gör under en hel livstid.

Efter det ni nu går igenom hoppas jag verkligen att ingen missunnar er en andrumsresa.

Många varma, positiva tankar till er i denna ofattbart tunga stund.

Magnus sa...

Gustav! Jag är kristen och vill att du skall veta att jag ber för dig och tänker på dig.

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara..

hälsningar från Magnus

Anonym sa...

Vi är många som ber för Dig Gustav.
Vi är med Dig.

Asal sa...

Din blogg får mig, som är läkarstudent att vilja kämpa hårdare för att nå mitt mål -att hjälpa de behövande.

Var stark. Ha tålamod.
Din son kommer att bli bra.
Jag vet det.

Jessica sa...

Styrka till dig Anna!
Gud så tragiskt att läsa orden omoraliskt! Dessa människor kan inte ha känslor eller förstå vad Gustav och hans familj gått igenom och vad det går igenom just nu! Och vad händer när det är över? Tror ni att det lämnar sjukhus med lätta fötter? NEJ då börjar en ännu jobbigare resa med ett liv utan Gustav de ska orka ta tag i allt gå vidare i livet bearbeta sorg och sorg försvinner aldrig utan man ska lära sig leva med det och det är inte lätt.
Kramar och styrka till dig Gustav jag lever fortfarande med hopp och mirakel för dig.
All styrka till dig Anna!
Kram

Anonym sa...

Tänker på er i denna stund.Starkt av er att dela med er av ert liv nu. Vi misste ju vår flicka för några månader sedan,och jag kan bara säga att vad jag vet finns inga fonder eller några bidrag alls bara för att man misst sitt barn ,tyvärr. Pengar behöver man då man har fler barn och inte orkar jobba och ändå ska allt "normalt" fungera.Vi reste men för egna pengar, vi behövde det.Tycker det är fint av era vänner att vilja hjälpa,man bör ta emot all hjälp man kan få-Man blir ensam och utlämnad och ingen hjälp av samhället när det väl händer.Allt kostar,psykolog mm
Vill bara säga Ta emot den hjälp ni kan få..Sen att vi har samlat in över 400 000 till forskningen hör inte till saken,det hjälper inte oss ändå.
Styrke kramar Cilla

Unknown sa...

Kära Anna!
Jag har läst din blogg tillsammans med mamma. Vill bara säga att jag tänker på er. Kramar från Kajsa

Kära Anna!
Tänker på er hela tiden och följer bloggen med jämna intervaller. Kramar er hårt och håller era händer.
Många varma varma innerliga hälsningar från Karin som nu är i stockholm på federationsmöte

Carita sa...

Jag har följt era bloggar, din och Gustavs, några veckor nu. Med gråt varje gång. Och ibland med skratt och glädje. Ni är härliga människor och så modiga. Jag önskar att jag kunde utföra mirakel, för det är ni värda.
Jag tänker på er ofta och fortsätter hoppas på mirakel.

A&T sa...

Anna, tänker på er varje dag, även när jag inte kommer på något att skriva!

Ang insamligar räknar jag det till TRE olika insamlingar du länkar i det här inlägget, varav två är till barncancerfonden. Det är ju upp till var och en att välja OM de vill skänka och i så till VAD.

Nog om det.

Har inga ord, mer än återigen att jag önskar att det var annorlunda, att ni slapp den här resan!
Kram Anna

Elin sa...

Jag tycker att det är helt självklart att du ska länka. Ingen vill byta med dig för alla pengar i världen, och mitt bidrag är ett tack för att du så generöst delar med dig av ditt liv. De som är av en annan åsikt borde tänka över lämpligheten i att uttrycka detta just här och nu. Det är intressant att diskutera moraliska aspekter i livet, men det är respektlöst att göra det här. Om ni tänker lite på saken så inser ni nog detta.

Anonym sa...

Det finns idioter där ute, inte minst i cyberrymden. Småaktiga och beklämmande tragiska individer som skriver kommentarer som sårar och gör folk illa i syfte att få uppmärksamhet. Det vore konstigt om inte en eller annan av dessa lowlifes skulle hitta din blogg också, Anna.

Det gäller bara att ignorera dem och deras kommentarer, för de har inget med er att göra överhuvudtaget.

Tänk istället på de tusentals människor som följer er resa, som beundrar er styrka och som tänker på er varje dag!

Hälsningar Jan

Anonym sa...

Jag läser och tänker på er varje dag. Ibland känns det konstigt eftersom vi inte känner varandra, men jag kan inte låta bli att följa er resa och läsa er historia. Ni verkar vara en stark familj med massor av kärlek.

Anonym sa...

Man har ingen rätt att kommentera saker man inte har med att göra. Tycker man att insamlingen är fel, håll det för dig själv. Hur fan kan man tycka att det är värt att lägga energi på att nervärdera någon som går igenom en sån sorg som man aldrig vill veta finns. Fy fan för er som mår bra av att sitta på internet och anonymt kritisera folk ni inte känner. Jag känner heller inte Anna, men efter vad jag läser i bloggen förstår jag inte hur ens tankar kan gå till annat än att önska denna familj all lycka. Det skrämmer mig att det finns vuxna människor som beter sig på detta vis. Insamlingen är en otroligt fin tanke. Jag tycker att Anna och Gustav verkar vara en stark familj. All kärlek till er.
Kajsa

Anonym sa...

Kära Anna
Ni finns i mina tankar hela dagarna. Vad man gör i en familj & vilka beslut man tar kan många ggr ses annorlunda i andras ögon, många ggr missundsamma ögon. Du vet vid det här laget vad som är bäst för dig & framförallt dina barn. Låt inte negativa kommentarer påverka dig just nu då du behöver så mycke styrka. I medelmåttiga svensson sverige finns så mycket konstiga oskrivna regler, gör upp era egna & följ de med huvet högt för det finns INGENTING omoraliskt i denna situation. Jag tror inte nån föräldrer ute i sverige skulle vilja byta plats med er för att få en egen fond, de sticker i ögonen på folk bara som kanske inte hade så underbara vänner omkring sig som er familj har.
Var stark.
Många kramar!!

Christer sa...

Med glädje ger jag ett litet bidrag till dig Anna! Du är var, är och förblir min vän. Det vet Du! Jag finns för dig och din familj, som alltid.

Anonym sa...

Jag var en av de som var kritiska till den andra insamlingen. Nu gråter jag, och ångrar djupt allt vad jag skrev. Förlåt mig kära Anna. Jag tror jag var mest påverkat av hela situation kring det jag läste på din blogg. Jag tar allt tillbaka det som jag skrev och skäms djupt och gråter nu över din sons död, och det trauma som du och din familj nu kommer att uppleva och ska gå i genom. Förlåt!

-Anonym som fortfarande tycker att ÄR EN FANTASTISK MOR OCH KVINNA

Anonym sa...

Hej Anna! Du behöver inte ha några betänkligheter för pengar som samlas in till Annas andrum. Vi gör det för att vi vill, för att vi anser att du behöver det! Fundera inget mer kring detta!
Många kramar!
Elisabeth

Nikki sa...

Hej!

För fyra månader sen dog min älskade mamma. När jag läste dina översta rader på detta inlägget så kände jag igen mig så oerhört mycket! Kunde varit jag som skrivit dem!

Många kramar