Disken från igår eftersom jag inte orkat tömma diskmaskinen...
Hugos urväxta bäbiskläder jag inte orkat ta hand om...
Saker som vi inte orkar bära upp på övervåningen...
Sängen som aldrig bäddas...
Rörigaste soffan på Mumindalen...
En av mina berömda högar...
Ingredienser till bröd jag tänkte baka. I tisdags...
Sopor på väg till soprummet...
Man är ju inte mer än människa....
Tänk vad man kan ljuga i en blogg.
Eller bara berätta det man själv vill just då.
43 kommentarer:
Härligt att se! Det bor nån där!
Nej, just det...du är inte mer än människa!
styrkekram
Bra Anna, fick nästan lust att börja blogga om mänsklighet och gå runt och fota den lite överallt...
skulle vara skönt och befriande att se andras rörighet.
Men du har vackra platser att tänka på Gustav i alla fall!
Tänker på er mycket,
Kramar till er alla
Karin H
Jag tror inte du kan lura oss:) Du får skriva hur fint som helst, men vi läser sorgen mellan radera och det är okej att skrika och använda massa fula ord.
Du är inte mer en människa och du har nyligen fått uppleva en människas värsta mardröm.
Vill även passa på att tacka för att du fortsätter skriva i bloggen och vi finns här ute om du behöver oss!
Ta nu hand om dig! Massa kramar och styrka till dig och dina kära.
och lika fin är ni för det!
Det ser ut som i vilket hem som helst ju! Inte ska du skämas för varken det ena eller det andra! Det kommer en dag för disk, sopor, bäddning av säng, bära upp grejor, ta hand om urväxta kläder osv... Men nu har ni lite annat omkring er, så skippa alla saker som helt enkelt inte riktigt orkas med. Dom är kvar den dagen lite inspiration och ork dyker upp! Sköt om er! Kram
Skickar en varm hälsning.
Men Anna :)...
Så där ser det ut hos oss med, och vi har egentligen inte mycket mer än bara bekvämlighet som orsak. Vi konkurrerar helt klart om "rörigaste soffan på Mumindalen" ;)! Jag tror att det är sunt. Ni har ju annat att lägga krafterna på än städning, det kan vänta lite...
Du har många vackra Gustavplatser i det mänskligt lite röriga! Vilken skatt med hans fina pyssel! Fina bilder från skolan i tidigare inlägg med.
Gustav kommer att leva med er alltid. Jag rådfrågar ofta B om livet och blommor, och det känns i högsta grad som att jag får mycket bra svar tillbaka!
Kramar och styrka till er!
Tänker på er och fina Gustav. Lite konstigt de här med bloggande. Pratades om de på aktuellt i kväll. Man känner inte dom man pratar med ändå känns de som man känt dom en evighet. Jag tycker Gustav va så gullig när han tyckte de va synd att Ni inte kunde använda färdtjänsten. Vilken underbar kille.
Skit i disk och bäddning den tiden kommer oxå, när du orkar med de.
Ha de bra och må gott.
Det är helt förståeligt.
Sorg tar tid och kraft på alla vis.
Då är det inte så prioriterat att ta tag i det som du nu visar på.
Självklart är ni trötta.
Det har ni rätt att vara.
Vad spelar det för roll att sängen är obäddad?
Ni ska ju snart sova igen.
Ta hand om er.
Ser precis ut som hemma hos mig. Ett liv pågår trots stor förlust för er. Kämpa på! Kram
*ler* Som hos de flesta antar jag. Utom hos min tvillingsyster, hon har en wettexduk inopererad i handen, lite lätt, nä mycket svår, städmani.
Själv ställde jag ut min soppåse i trapphuset, vi har sopnedkastet över gården. Orka gå dit! Tar väl det imorgon till jobbet. Hoppas jag.
ojoj, vad stökigt det är i tulpangården;)
mr Hunk
Ser bättre ut än hemma hos mig...
Tänker på dig Anna och Klara och lilla Hugo. Stora kramar!
JL
Men vad gör det om hundra år!! Man måste få göra det man orkar och spara sin energi till viktigare saker... Kan nog lova dig att det ser ut så där hos dom flesta lite då och då. Skickar lite mod, energi och kramar!!!/L
Jag blev också sugen på att konkurrera. Tänk vilket soffgäng vi skulle kunna bli allihop! (i härligt röriga soffor)
Kram på dig!!!
jo, tänk....
Du skulle se humlevägen där råder ständigt kaos. Kram på dig Anna
Man får vara mänsklig! Och, det måste inte skina och vara tiptop runt omkring oss hela tiden.
Visst är det bra att ha något att hålla sej uppe igenom, men... man måste få rasa ihop i en liten hög "ibland" för att kunna ta sej igenom och upp.
Låt dammråttorna diska (om dom vill)!
Du behöver inte ha dåligt samvete för materiella ting.
Du är en människa.
En varm, kärleksfull och fantastisk människa!
(((kramar)))
Jag känner igen det där....
Det är lugnt. Du är ju inte mer än människa. Man behöver inte ha det kliniskt rent runt omkring sig. Lite dammråttor i hörnen gör ingenting.
som sagt, du är bara människa.
Vad spelar det för roll med lite oreda? Mitt i er stora sorg... Skulle vilja skriva att jag förstå er men det kan jag inte för jag har aldrig mist ett barn. Men jag tänker på er. Jag har haft ett barn som varit svårt sjukt, men det gick bra. Gustav finns med er överallt det är jag säker på.
Massor av kramar till er
Förstår dig. Som du skrev. Du är inte mer än en männerska.
STORA kramar från Linnea L
Åh, det är så härligt när en gnutta mänsklighet fångas på bild.
Mitt i all sorg så ler jag igenkännande! Du är fantastisk som kan bjuda på det mitt i all smärta. Stor kram!
Kära Anna! Jag håller med alla dem andra..det ser helt fint ut hos er!
Men om du vill så kan jag komma och hjälpa till dig.
Jag är ändå bara hemma(arbetslös)
och jag har städmani(:
Städar hemma varje dag. Men det räcker inte alltid. Kan inte sömna om en enda tallriken är odiskad.
Älskar att diska, slappnar av att det. Och tvätta kläder också en av mina favoriter(:
Vi bor mycket nära er.
Angående bakningen...Min man bakar suveränn bröd och mycket goda "Drömmkakor".
Även Pizzor som är mycket godare än dem man köper på Pizzerior.
Säg bara om du önskar?
Jag förstår att du kanske inte vill just nu ha främmande hemma, men om ni alla ändå behöver hjälpen, så skriv gärna till oss
mailadress
j_n_johansen@yahoo.dk
Med varma kramar
Natalies mamma och pappa
Mitt hjärta brast när jag klev in på bloggen idag. Har följt både din blogg och Gustavs ett tag, och varje gång innan jag klickat in hos er har jag bett om ett mirakel. Har inte kunnat läsa på ett tag, och det var med stigande sorg jag bläddrade neråt. Ni finns med mig i mina tankar, ni känner inte mig. Men jag känner med er. Er saknad varken kan eller vill jag föreställa mig. Så hårt jag önskat att Gustav skulle få en chans till innan det var för sent.Dodaj fixar är ett av de exempel jag fått på hur speciell och god Gustav var. Jag skickar styrka och stora kramar till er, och ikväll när jag går hem ska jag vinka till Gustav.
Så bra. Så bra. Du är så bra. Din blogg är så bra. Det är helt lugnt att bara berätta det man vill berätta, eller det man själv vill kännas vid just då.
All kärlek till dig
Anna jag förstår att du inte orkar ta reda på allt just nu. Men vad gör det? Du har väl fullt upp med att kliva upp varje dag, få på dig kläder, fixa mat till Hugo. Sen måste du få sörja oxå. Jag skickar lite energi via bloggen men det hjälper nog inte, men vi är många främlingar här ute som tänker på dig. Sa till min man igår "Jag kan inte föreställa mig hur det kan vara att mista ett barn, det är ju det käraste man har!!"
All energi och tankar till dig!
Kära Anna med familj!Jag tycker du är helt fantastisk som utelämnar dig själv så totalt, du har fattat vad livet går ut på...att våga visa sig sårbar, naken inför alla medmänniskor, vi är alla så lika varann.Inte är det viktigt hur det ser ut runtomkring oss när det gäller det materiella,utan människorna kärleken är det som gäller!!Jag tackar dig för att du hjälper mig att växa som människa.Tack Anna!Kramar Tatjana
Hihi, du har så rätt. Man undrar hur det ser ut "bakom ryggen" på bilder i många av alla inredningsbloggar ;)
Man är bara människa. Så är det.
Jag blev iaf väldigt berörd av gårdagens bilder särskilt hjärtat de ritat på tavlan i skolan.
<3
Kram
Anna
NI berör mig! Så det gör ont i hjärtat även för mig.
Angående verkligheten med sopor och stök. Har själv fem barn... Så tiden är verkligen knapp ibland.
Min bästa vännina sa när jag ursäktade mig för vårt stök:
Angela dina barn kommer inte komma ihåg dammtussarna. DE kommer komma ihåg hur mysigt och roligt ni hade det.
Ganska sant.
Tänker på er! NI ger mitt liv nyanser.
Ha en fin helg!
Mvh
/Angela
Så där ser det ut hos oss i slutet av veckan när jag varit själv med två barn hela veckan och ligger utslagen i soffan! Skämt å sido, jag har också upplevt den apati och handlingsoförmånga som sorg innebär, så jag vet att det kan kännas helt oöverstigligt i din situation. Man liksom tittar på soppåsarna och undrar var soptunnan låg... å så är tankarna ngn annan stans. Hoppas ni har en massa goa vänner som kan komma och smygplocka lite, det är väl en bra hjälp. Och alla ni som undrar vad man behöver hjälp med, bara gör. Det är svårt att be om hjälp, men man behöver, så bara hjälp.
Tänker på dig massor!
Kramar från en okänd bloggläsare
Mia
Anna, tårar rullade nerför mina kinder när jag förstod att Gustav inte lever längre. För sent upptäckte jag hans fina kreativa blogg, som jag tänkt ge en award till. Jag vet att Gustav läste på min blogg och hoppas av hela mitt hjärta att den kunde skänka honom lite kreativa och avkopplande stunder med virkning mitt i allt det hemska och smärtsamma.
Jag har mailat dig Anna, om du vill och orkar läsa, för jag vill gärna göra något till minne av Gustav om jag kan.
Mina tankar går till dig och din familj som tvingats gå igenom detta fruktansvärda och otänkbara. Orden räcker inte till.
Tack för att du delar med dej av din vardag, just nu finns inte orken att ta hand om alla måsten...nu måste ni ingenting föruom att bearbeta och minnas. Städa hinner ni sedan, men ni får inte glömma bort att äta, men eftersom disken står på diskbänken så antar jag att ni gjort det. Ni finns i mina tankar. / Jennike
Som hemma här
När min mamma gick bort i cancer fick jag många frågor från vänner som sa - kan vi hjälpa till med något säg bara till......Efter 5 personen som frågade sa jag....kom hem på lördag förmiddag mellan 10-12 så städar vi....8 vänninor kom, vi städade, lagade mat och grät, skrattade och pratade. Fint hem och rena sängar fick jag på köpet......Bara ett litet tips om du känner att du orkar med att ha vänner och folk omkring dig. Man kan inte jämföra förslusten av en mamma med förlusten av ett barn.....Men hitta glädjen i dina andra barn och tillåt dig sitta på soffan om du vill.....städa och plocka och sån skit får man göra när lusten kommer tillbaka. Styrke kramar från ett igensnöat göteborg
Annika
Det vore ju märkligt om inte saker vid sidan av fick stå tillbaka i en sådan här situation.
Själv har jag inget alls att skylla på, jag är bara lat :)
Varma tankar!
Ditt hem ser ut som vårt. Med tanke på din situation framstår du som en supermänniska.
Stora styrkekramar!
dammrottorna under din soffa är bara änglarnas små tofflor <3
Det är svårt att finna ord. Livet är inte rättvist... Tänker på er fast jag inte känner er.
Kramar Annelie
Hej Anna!
Att se andras röra kan få en att känna sig normal och avslappnad.
Hos oss finns ett inramat foto på Gustav som befinner sig än här, än där; på sängbordet, vid WOW-datorn, på matbordet. Han är helt enkelt med överallt.
Kramar från Susanne och Samuel
Skicka en kommentar