lördag 27 februari 2010

Lördagen i bilder.

Förväntansfulla och stolta föräldrar.
Klara ska ha dansuppvisning i en av Umeås gallerior.

  


  


  


  
 Sedan fika med tjocka släkten.

  

 
 
Bästa platsen är på någons axlar.

Gustav hade vi förmodligen fått tvinga med och surt hade han tittat på, lite lätt ointresserat med mössan långt neddragen i pannan. Om han hade varit frisk. På caféet hade han valt en liten fralla med skinka och en stooor chokladboll eller en punchrulledamsugare. Han hade busat med Hugo och sagt till Klara att hon var duktig. Han hade klagat på att hon smaskar och tyckt att Johan var högljudd och pinsam. Han hade snabbt fikat klart, blivit rastlös och velat gå före oss andra. Om han hade varit frisk. Undrar var han var idag? Kanske njöt han av lugnet hemma och passade på att sitta framför datorn och spela helt obegränsat. Kanske satt han i soffan och broderade lite? Kanske stod han med armarna i kors och mössan neddragen och tittade på sin lillasyster som dansade och såg att vi trots att han inte längre är med oss kan ha sorglösa stunder av glädje.


16 kommentarer:

natalie sa...

tihi, vad kul :)

Carita Holmberg sa...

Skönt att se att inte allt är nattsvart hos er, även om jag förstår att det är det emellanåt.

Anonym sa...

Lät fakstist välldigt likt Gustav. Det var ju synd att jag och filippa inte kunde komma och se Klara men hon kommer nog dansa nån fler gång!

många kramar
Malva :O)

Mirjana sa...

Klara är så otroligt vacker....din beskrivning av Gustavs tänkta reaktion är så levande att man kan nästan ta på den imaginera bilden....jag undrar hur Gustav såg ut innan han blev sjuk....
Tänker på er massor //Mirjana

Anonym sa...

Vilka härliga bilder på Klara! Hedvig tyckte att det var väldigt roligt att se Klara dansa.
Jag håller med ovanstående "kommentator" om att det går att ta på känslan av att Gustav var med er, utifrån din vackra beskrivning.
Tankar från oss genom,
Annica

annami sa...

Min son är skorpion han också, 4 dagar yngre än Gustav. Även han hade dragit ned mössan i pannan och sedan valt en Dammsugare till fikat. Gustav är med all säkerhet otroligt stolt över sin syster och han är, som ni skrev, med er varje sekund!!

Camilla sa...

Härligt att ni haft en bra lördag!!!

Daniel sa...

Gustav var helt klart med oss. Han är så stolt över den bästa lillsyrran! Och det är han med rätta, det Klara utstrålade försätter berg. Gustav var mån över att få se Klara dansa och idag tror jag till och med att Gusten dansade lite grann, åtminstone stampade han foten i takt till musiken.

Anna sa...

Jag förstår att ni alla är jättestolta över Klara, inklusive Gustav såklart! Hon ser så himla cooool och fin ut :D Hoppas hon är nöjd med uppvisningen!

Mimson sa...

Fint skrivet.

Bibbi sa...

Härligt att se ni låter livet gå vidare tillsammans, men även utan Gustav. Även om han nu är med på annat sätt. Bekrivningen låter som en typisk kille i den ålderna. Gärna lite "pinsamt" om nån skulle fråga också...
Kramar

Cathrin sa...

Jag blir varm i hjärtat att ni orkar fortsätta med alla "normala" saker! Jag tror nog att Gustav fanns i publiken och tittade på sig syster, för även om det inte är det roligaste som finns så var det mycket kärlek i hjärtat på er kille! Självklart stöttar han sin syster, men han hade säkert ett Nintendo DS i handen samtidigt! ;) Fortsätt ha glada stunder, det är precis lika viktigt som att ha stunder för sorg och saknad! Massor med kramar!

Anonym sa...

Vad duktig hon är er Clara! Det ser proffsigt ut. Gläds med er att Dodaj fixar samlat in så mycket pengar - fantastiskt!

Har i er i tankarna trots att jag inte känner er, er gränslösa förlust av er älskade kille berör djup inne.

VArma kramar Lisa

Singelmamman sa...

*ler* Min tonårsson hade varit sprickfärdig av stolthet om hans lillasyster hade dansat. Men aldrig att han visat det. Kanske sagt det i smyg.

underbaraclara sa...

Ni är så fina. Läser varje dag och gråter en skvätt. Eller snarare floder. Vilka vackra barn ni har.En förälder håller sitt barns hand en tid men deras hjärta för evigt

Anonym sa...

Fint skriver du Anna. Så som jag kan tro att det känns. Så mitt i allt och så mycket och så många andra och så ändå någon fin som hela tiden fattas, saknas. /Magdalena